Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där ”folket” ännu icke blivit underklass. En dotter
av en fri stam.
Plötsligt såg jag att hon satt och grät. Inte med
snyftningar, bara med tårar. Grät som en, som
har gråtit mycket och knappt märker att hon gråter.
Jag ville vända om och gå bort, men i detsamma
märkte jag att hon hade sett mig. Jag hälsade litet
stelt och ville gå förbi. Men hon reste sig strax
från det låga trappsteget, lika lätt och mjukt som
från en stol, och gick fram och räckte mig handen.
Hon torkade hastigt bort tårarna, satte på sig hatten
och drog ett grått flor över ansiktet.
Vi stodo tysta en sekund.
— Det är vackert här uppe i kväll, sade jag till
sist.
— Ja, sade hon, det är en vacker afton. Och
det har varit en vacker sommar. Nu är den snart
slut. Träden gulna redan. — Se, en svala!
En ensam svala ilade förbi oss så nära att jag
kände en kylig fläkt över ögonlocken, den gjorde
en snabb kurva som för ögat blev en pilskarp vinkel,
och försvann i det blå.
— Det blev så tidigt varmt i år, sade hon. Då
brukar det bli tidig höst.
— Hur står det till med pastorn? frågade jag.
— Jo jag tackar, svarade hon. Han kom hem
från Porla för ett par dar sen.
— Och har han blivit något bättre?
Hon vände huvudet litet ifrån mig och kisade
med ögonen mot solen.
— Inte från min synpunkt sett, svarade hon lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
