- Project Runeberg -  Skrifter av Hjalmar Söderberg / Femte delen. Doktor Glas /
154

(1919-1921) [MARC] Author: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag ofta har sett hans blanka kranium lysa på
teatrarnas parkett och hans vita händer forma sig
till diskreta applåder. Men han är en framstående
andlig vältalare, och han var tydligen själv djupt
gripen av de gamla orden, som i oöverskådliga
släktled ha ljudit vid oförmodade dödsfall och
hastigt öppnade gravar och som ge ett så skakande
uttryck åt människobarnens bävan under den okända
handen som skuggar över deras värld och lika
gåtfullt sänder dem dag och natt och liv och död.
”Stillastående och förblivande är oss icke givet”,
sade prästen. ”Det vore oss icke nyttigt, icke
möjligt, icke ens uthärdligt. Förvandlingens lag är icke
blott dödens: den är först och främst livets lag.
Och likväl stå vi var gång på nytt lika överraskade
och gripna av rysning inför förvandlingen, när vi
se den så plötsligt fullbordad och så annorlunda
än vi hade tänkt ... Det borde icke så vara, mina
bröder. Vi borde tänka: Herren visste att frukten
var mogen, fast det icke syntes så för oss, och
lät den falla i sin hand” ... Jag kände mina ögon
fuktas och dolde min rörelse i hatten. Jag glömde
i denna stund nästan bort vad jag visste om orsaken
till att frukten så hastigt hade mognat och fallit
av ... Eller rättare: jag kände att jag i grunden
icke visste mera därom än någon annan. Jag visste
blott litet om de närmaste anledningarna och
omständigheterna, men bakom dem förlorade sig den
långa orsakskedjan i dunklet. Jag kände min
”handling” som länk i en kedja, som våg i en rörelse;
en kedja och en rörelse, som hade begynt långt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/5/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free