Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52
GERTRUD
stilla och ödmjukt.
Allt är du för mig. Min kärlek och min lust
och min sorg. Mitt nya liv.
JANSSON.
Din sorg?
GERTRUD.
Ja. Det är min sorg att jag måste älska dig,
fast jag inte . . . förstår dig. Du är mig ibland så
främmande. Så långt borta. Som om jag nästan
inte kände dig.
JANSSON.
Gertrud, låt oss gå ifrån varandra! Jag är
ingenting annat för dig än ett infall, en nyck. Du skickade
mig blommor efter en konsert. Du har givit mig
några blommor och några kyssar. Men när jag
tigger dig om det som jag hungrar efter, då —
viker du undan.
Och så säger du att jag är allt för dig. Och
det kallar du — kärlek!
GERTRUD
ser framför sig och ler stilla.
Jag skickade dig blommor dagen efter din
konsert. Två rosor och ett kort med några rader.
Och jag fick inte något svar. Inte ett litet tack
en gång.
JANSSON.
Vi konstnärer får ju så mycket sådant. Och
jag visste ju inte ens hur du såg ut. Jag hade sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
