Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än gör med det. Och hur det dyrbaraste och
käraste i mitt eget liv just höll på att halka bort ur
mina händer utan att jag kunde förstå eller
förklara hur det gått till. Det kom för mig en
gammal vers. Jag gick och mumlade den för mig själv:
Ty skatten akta — som gud dig sänder — den
halkar sakta — ur dina händer -—
Jag vet inte av att jag på något sätt har
förbrutit mig mot dig, Gertrud. Men jag känner mig
ändå osäker. Mitt i framgången känner jag mig
så osäker — isynnerhet i framgången. Det är
ingenting bestämt jag har att förebrå mig. Ingenting
som man kan ta på. Men det står ändå för mig
som en känsla av att jag kanske på något sätt inte
varit nog aktsam om dig. Jag har haft så många
andra intressen . . . Varit upptagen av så mycket. . .
Tjänat främmande gudar . . .
Aldrig, aldrig är man nog aktsam om det man
äger.
GERTRUD
vekt, med en lätt smekning över hans hand.
Å, Gustav. Du har inte alls något att förebrå
dig mot mig.
KÄNNING
plötsligt upprörd.
Och medan jag gick i de tankarna, fick jag lust
att gå till operan och hämta dig.
GERTRUD
åter kall.
Gustav, jag ber dig att inte fortsätta det här
samtalet. Det kan ju inte leda till någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
