Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är sant att det fanns stunder då jag ville
bort från dig. Men aldrig hade jag velat eller
kunnat bryta. Jag älskade dig för mycket.
GERTRUD.
Nej, du kunde inte bryta. Och så var det ju gott
att jag kunde.
Du längtade till verket. Och också till ryktet
och äran och pengarna och allt som lyste.
Kärleken hade blivit till hinder och börda för dig. Du
ville ha en vällust, som lämnade din själ oberörd
och inte störde din tankes ro. Du ville inte ha
kärlek. Den var dig innerst — en börda.
LIDMAN
skakad.
Gertrud, det är sant! Det är så som du säger!
Det är ohyggligt sant, förtvivlat sant!
GERTRUD.
Detta kände och anade jag länge, länge. Jag
tror nästan ända från början. Och nu vill jag säga
dig, Gabriel, hur jag fick den sista vissheten.
Det var en tid du inte på länge hade kunnat
arbeta. De tiderna, då du inte kunde arbeta något,
var de svåraste också för mig, och vi hade inte på
länge varit samman. Så sökte jag dig en dag efter
en repetition på operan. Jag hade just fått Venus
i Tannhäuser och var glad och förtjust och ville
sjunga igenom den för dig. Men du var inte hemma.
Men jag hade ju nyckel till dina rum, och jag gick
in för att skriva en rad till dig vid ditt skrivbord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
