Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GERTRUD
står rak och stel framför honom.
Vill du ha sanningen naken, Gabriel? Så tag
den då. Jag skulle kunna älska dig på nytt, om du
kunde göra dig trettio år yngre. Och den som jag
nu älskar, han skulle älska mig, om jag vore aderton
eller tjugu år.
Det är åldern som tar oss. Och mot den sjukan
finns ingen bot.
Men du skall ha tack för allt vackert du skrivit
och sänt mig under dessa åren.
Hon böjer sig fram och kysser lätt hans panna.
Därefter går hon till spegeln och släcker de två ljusen.
Kanning in från tamburen.
KANNING.
Ursäkta mig, kära Lidman. Det blev långt. —
Så, du är hemma nu, Gertrud. — Det blev långt.
Han var envis, rikspolitikern. Han släppte mig inte
förr än jag välsignade honom. Ännu i det sista,
sedan utnämningen redan var klar, fick han mig
till medgivanden, som jag inte hade tänkt mig från
början.
Han vill begagna mig. Men vänta bara tills
jag hinner bli litet varm i kläderna. — Men nu skall
vi dricka ett glas champagne.
Och så ljus — mera ljus.
Han skruvar upp det elektriska takljuset.
Jungfrun kommer in med champagne på en bricka,
sätter den på det runda bordet framför soffan, fyller
glasen och går ut.
LIDMAN.
Man får alltså gratulera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:42:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shskrifter/6/0127.html
