Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
Man skall vara två.
Gertrud, vi två hör tillsammans.
GERTRUD
lätt framåtböjd, viskande.
Ja, man skall vara två.
Tänk, att du alltså har lärt dig förstå det, Gabriel.
Nu, när det är för sent.
LIDMAN.
Gertrud, ingenting är ännu för sent. Bryt upp
och följ mig! Vi skall låta stormarnas tid vara
förbi. Vi skall leva stilla samman i ett vitt hus vid
det blå havet och inte låta någon eller något skilja
oss mer. Ingen utom döden. Och vi skall gå hand
i hand bland minnena av det stora förgånga.
Ingenstädes försonar man sig lättare med förgängelsen
än där. Gertrud, följ mig! Jag älskar dig. Jag
älskar dig som aldrig förr.
Och kärleken är allt.
GERTRUD.
Det finns ingen lycka i kärleken, Gabriel. Du
kan tro mig, jag har älskat mer än du. Eftersom
jag är kvinna.
Kärleken är lidande. Kärleken är olycka.
Och jag älskar dig inte. Det finns ett tomt rum
i ditt bröst, som ingenting kan fylla. Jag kan inte
hjälpa dig. Sök ingenting hos mig.
LIDMAN
i länstolen vid skrivbordet.
För sent. Och förgäves.
Det är inskriften över hela mitt liv: förgäves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
