Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAHVES ELD
79
låg i Midian och inte på "Sinaihalvön", den saken
ha de verkligen lyckats komma överens om.
Att Sinai betyder Månberget •— fortfor Markel
— är kanske inte alldeles säkert, men däremot är
det säkert nog att Horeb, det andra namnet på Sinai,
betyder "Torkaren" och att detta var ett av
mångudens nordarabiska binamn eller epitet i hans
egenskap av den som torrlägger havet vid ebb. Hans
allmännaste nordminäiska namn voro eljes Wadd,
som enligt Ditlef Nielsen betecknar "den etiska
kärleken" (i motsats till iden sexuella) och Sahran, som
betyder månen. Och eftersom den fornarabiska
månreligionen i stor utsträckning var en
mysteriereligion, bör han — gissar jag — på mer än en
kultplats dessutom ha haft ett hemligt namn, som
tillskrevs magisk kraft och som svartsjukt bevarades
av prästerna.
Nu är det visserligen sant att den Jahve, som
möter oss i Mosesagorna, har en särdeles utpräglad
karaktär av skräckinjagande eldande, som inte
tycks stämma med mångudens allmänna fysionomi.
Man måste då erinra sig att hela den västarabiska
bergskedjan längs med Röda havet och långt upp
mot norr är vulkanisk och att mycket tyder
på att Sinai var en vulkan. Hugo Gressmann, som
har författat det tjockaste och mest facklärda arbete
över Mosesagorna,1 som jag känner, har med
övertygande styrka, men också med stor ensidighet,
framhävt denna synpunkt och ser i Jahve uteslu-
1 Hugo Gressmann: Mose und seine Zeit. Ein
Kommentar zu den Mosesagen. Göttingen 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
