Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Abihu har han personligen ingen del. Om man
inte vill acceptera krutteorien, har man i fråga om
denna berättelse ingen annan utväg än att betrakta
den som en tendentiös mirakelhistoria utan spår av
traditionskärna, och denna utväg har
pentateuk-kritiken i allmänhet också valt. Tendensen skulle
då bestå i att inskärpa den utomordentliga vikten
av rituell noggrannhet — men det borde i så fall
ha legat i berättelsens syfte att meddela något om
vari det rituella felet bestod. Det gåtfulla
"främmande eld" upplyser ur den synpunkten ingenting,
men blir klart nog enligt kruthypotesen! Det vore
också mer än besynnerligt, om författaren till en
uppbygglig legend utan stöd i traditionen just hade
valt två av Arons riktiga söner för att statuera ett
avskräckande exempel — Aron var ju det senare
prästerskapets favorithelgon. Och gör det inte ett
ominöst intryck att nykterhetsbudet för präster, i
och för sig så naturligt, har blivit insatt just här,
med en så bistert vältalig illustration?
— Ja, men det är ju fullkomligt riktigt, sade
majoren. Moses var en förståndig karl, det har jag
alltid sagt.
— Mycket talande är också, fortfor Markel,
historien om Koras, Datans och Abirams uppror
— just därför att den till sist inte visar sig ha till
syfte att förhärliga Moses utan tvärtom. Ger det
inte ovillkorligen en liten chock i läsaren, då man
kommer till slutet och får höra folkets röst? "Det
är I som haven dräpt herrens folk!"
— Hugo Gressmann förklarar att han finner detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
