Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92’ HJALMAR SÖDERBERG
uppgift följer en äldre källa) naturligtvis har
uppfattat den så. Sett i samband med vad vi redan ha
läst oss till i Mosesagorna förefaller detta gamla
skriftställe alldeles avgjort som en lössprängd skärva
av en missförstådd historisk verklighet. Och det
framgår av detta ställe med all den tydlighet man
kan önska, att Jahves eld var en
prästhemlighet, och att hemligheten under den babyloniska
fångenskapen föll i glömska. Man tycker sig också
skymta att perserkonungen — det var Artaxerxes
— som utan tvivel hade hört märkvärdiga ting
berättas om Jahves eld, blev livligt intresserad av
saken och med hjälp av "rikliga skänker åt dem,
som han ville bevisa sin nåd" försökte komma
hemligheten på spåren. Men det var för sent;
hemlighetens väktare ägde den inte- längre själva. Silvio
Gesell antar, att krutets "hydrofila" beståndsdelar,
framför allt salpetern, hade dragit till sig jordens
fuktighet och att det hela hade blivit en flytande
massa, som dock ännu kunde brinna •— "så att alla
förundrade sig". Förmodligen innehöll prästkrutet
för mycket salpeter. Troligtvis har det efter Moses
och Josuas tid knappast använts till något annat
syfte än det, som det i min berättelse tjänade redan
i helgedomen på Sinai: ett effektfullt och
övernaturligt antändande av brännoffren. En antydning i den
riktningen finner man ju också i en av sagorna
om Elias.
Glas: Josua, ja — honom hade jag så när glömt!
Han är ju en pigg och lovande pojke i din historia!
En gosse med framtid, det märker man strax. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
