Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAHVES ELD
99
blivit behornad därav att han hade talat med honom
(gud).1
Man måste ursäkta bibeltolkarna, att de i mer
än två tusen år inte ha kunnat få någon begriplig
mening ur denna trassliga galimatias. Att det
hebreiska ordet k a r a n aldrig ordagrant har betytt
eller kunnat betyda något annat än "behornad" eller
"vara behornad", därom finns ingen
meningsskiljaktighet. Redan långt före Paulus har man därför
i rabbinskolorna bestämt sig för den förklaringen
att "behornad" måste vara ett poetiskt-symboliskt
uttryck för "strålande", och att Moses ansikte alltså
strålade av ett himmelskt sken efter hans samtal
med gud — och vid denna krystade förklaring har
man blivit stående intill denna dag. För tron är den
naturligtvis mycket vacker och uppbygglig, och för
vetenskapen, som inte har kunnat ersätta den med
en rimligare, står denna episod som ett bevis bland
många för hela Sinaiberättelsens mytologiska och
mindre trovärdiga karaktär.
Men nu är det att märka, att Sinaisagorna vimla
av religionshistoriska antikviteter av en art, som
■
måste ha förefallit senare tider — prästkodexens
och pentaiteukredaktionens tider •— i högsta grad
stötande. Dit hör ormstaven och dit hör hela
orakelinstitutionen, som tycks ha kommit i misskredit
redan under den äldre konungatiden. I alldeles
sär-skiM grad ha därför Sinaisagorna varit föremål för
senare bearbetares omvårdnad, deras bortförkla-
1 Vulgata: — — — "ignorabat quod cornuta esset
facies sua ex consortio sermonis Domini."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
