Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAHVES ELD
103
lunda har varit mytologisk men tvärtom återgivit
en äkta tradition, har enkelt och okonstlat och så
gott som sanningsenligt berättat, att Moses på Sinai
fic/k "ett behornat ansikte" av gud själv ■— eller
kanske "en behornad ansiktshud"; och då Israels
barn fingo se honom med denna utstyrsel, blevo de
förskräckta. Detta ansikte (eller denna
"ansiktshud") tog han sedan på sig, så ofta han talade med
gud och förkunnade guds vilja för folket. — I
denna form bör sagan ha upptecknats, säkert av
en av de äldsta sagosamlarna, och bevarats till en
senare tid, som dels fann den anstötlig, dels inte
längre förstod den, då varje minne av orakelprästens
mask hade förbleknat. Med den vördnad för
traditionen, som trots alla teologiska hänsyn utmärkte
den senare tiden, ville man dock inte kassera den
gamla sägnen, men försökte göra den acceptabel
så gott man kunde. Det gällde då först och främst
att göra Moses så oskyldig som möjligt: "Mose
visste icke, att huden på hans ansikte hade
blivit behornad därav att han hade talat med Jahve."
Jämför den kostliga ursäkten för Arons kalv •—
Aron visste ju inte heller riktigt hur den där kalven
egentligen hade kommit till! Den senare tiden såg
ju i allt, som påminde om tjurkult, blott den
förhatliga kananitisk:. b?,alkulten. Sannolikt har man
därför redan nu bjrjat tolka "behornad" symboliskt
som "strålande"; blott så har man kunnat försona
sig med det fatala ordet. Och i överensstämmelse
med denna omtolikning har man också Jrott sig
böra korrigera den gamla berättelsens uppgifter om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
