Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110’
HJALMAR SÖDERBERG
med är visserligen inte trovärdigheten bevisad, men
historien förefaller mycket naturlig i sitt
sammanhang, och det är inte lätt att se i vilket syfte den
skulle ha blivit uppfunnen. Någon har gissat, att
den skulle vara en smädedikt av en gammal präst
-hatare, som ville förlöjliga den judiska hierarkiens
yrkeshelgon och fiktiva stamfader. På den slutliga
pentateukredaktionens ticl skulle då denna gamla
paskill redan ha varit så vördnadsvärd genom sin
ålder, att man inte vågade sig på att utelämna den
ur de heliga skrifterna. Men denna gissning är
alldeles barock. Den gamle berättaren har inte haft
en tanke på att skoja med Aron. Han har helt enkelt
i traditionen stött på det besynnerliga
sakförhållandet, att en så helig man som Aron vid ett visst
tillfälle gjorde en Jahvebild i form av en "kalv"
eller en ung tjur. Om denna sak berättar han enkelt
och flärdfritt, och långt ifrån att vilja chikanera
Aron försöker han tvärtom urskulda honom så gott
den fatala situationen medger. Och med sin naiva
berättarteknik lägger han ursäkten i Arons egen mun
och märker inte, att han därmed gör honom ännu
mera komisk — åtminstone får komiken först
därigenom sin dramatiska spets!
Glas: Historien om kalven är för resten
oändligt rörande. Jag fick nästan tårar i ögonen när du
läste den. De stackars satarna offra sina fattiga
dyrbartieter för att igöra sig en värdig bild av sin
gud. Till tack få de ovett och mera till, för att de
inte genast kunde fatta galoppen i Moses teologiska
nymodigheter — och för den dumma eftervärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
