Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAHVES ELD 115
historien inte fullt känner men som anses ha hängt
samman med förändringar i handelsvägarna till
Indien; och ined kulturens utarmande och
avtynande sjönk också religionen tillhaka i barbari.
Detta är orsaken till att den arabiska moderkyrkan
har förblivit nästan okänd, medan dottern Israel
kom till stor ära och värdighet i religionshistorien.
Då nu en halvvild beduinstam skulle upptagas i
en religion, tillhörande ett högre kulturskikt — vad
var då naturligare än att det skedde genom en
högtidlig gudstjänst? Det är detta som är innebörden
i den bibliska Sinaiberättelsen. Men denna innebörd
beslöjades först av den halvvilda stammens egen
naiva och oklara uppfattning av det som försiggick
och översuddades sedan ytterligare av den senare
judiska hierarkiens medvetna strävan att dölja den
nationella ^religionens främmande ursprung. Denna
strävan kan spåras ända ned i rötterna till den
judiska litteraturen. Redan jahvisten,1 den äldste
sagosamlaren, ibesjälas av en omisskännlig olust att
tala om Sinai — kanske också därför att han, som
Bernhard Luther har visat, är fientlig mot all kult
och såtillvida en föregångare till profeterna.
Elo-histen, som tycks ha varit en mindre betydande
författarpersonlighet än jahvisten, är trognare mot
traditionen. Prästkodexen åter vanställer traditionen
nästan till oigenkännlighet överallt där den inte
tycker om den. Resultatet är att de flesta bibelläsare,
även bland de lärda, i Sinaiberättelsen tro sig läsa
1 Se Bernhard Luther: Die Persönlichkeit des Jahwisten.
(I Ed. Meyers ovannämnda arbete.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
