Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
IIJALMAR SÖDERBERG
samhet i intressen för två av sina hovdamer,, fröken
Méroflède och fröken Marcovèse. De voro systrar,
och ehuru de blott voro döttrar av en ullkardare,
hedrade drottningen dem med sitt förtroende,
emedan de hade fått en from uppfostran i ett kloster.
Marcovèse var en tyst och allvarlig ung kvinna;
Méroflède hade ett gladare väsen; hon dansade väl
och spelade flera instrument. Dessa flickor gåvo
drottningen det rådet att anordna några fester, som
kunde förströ konung Cherebert och hålla honom
hemma i kungliga slottet. De instuderade ett slags
herdinnebalett (den författare, jag följer, skrev
under Ludvig XIV och ger. måhända omedvetet
en smula av sin egen tids färg åt skildringen av
Merovingernas hovliv), vari Méroflède gjorde stor
succés och tillvann sig de mest smickrande lovord
av konungens egen mun: "han fann ett sådant behag
i hennes konversation och fann henne så angenäm
i sitt sätt," att han helt och hållet slutade upp med
att gå på jakt. Hjortarna och hararna fingo mera
anledning än drottning Ingoberge att glädja sig över
resultatet av de båda systrarnas råd. Méroflède,
som var ärelysten, glömde sina plikter mot sin
härskarinna för de nya plikterna mot sin suverän.
Men hon var kokett; och hennes skälmska ögon
kunde aldrig låta bli att lägga snaror för dem, som
hade mod att möta hennes blickar. Och åtskilliga
hade det modet. Hennes syster Marcovèse, som trots
sitt mera stilla och allvarliga väsen varken ansåg
sig vara mindre vacker eller mindre begåvad än
hon, uppfattade det som sin undersåtliga plikt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
