Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 5. Den Stenkelska konungaätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STENKELSKA KONUNGAÄTTEN. 95
framkallats af gift, synes det vida rimligare, att dynastiska intressen,
begäret att taga vara på arfvet, däribland tronföljden, efter den
Stenkelska ättens sista manliga medlem, framkallat härfärden.
Östgötar och svear sägas hafva till efterträdare åt Inge II valt
en Ragnvald Knaphöfde. Tillnamnet skall väl betyda, att han var
häftig. Det egentliga namnet kunde antyda frändskap med den
Stenkelska ätten, men denne Ragnvald står alldeles isolerad. Han
behöfde här knappast omtalas, därest han icke blifvit i Västergötland
ihjälslagen. päåä grund däraf att han beträdt västgötarnes område utan
att hafva begärt eller ställt gisslan. Ett sådant kraf, hvars
försummande ansågs vittna om sidvördnad för västgötarne, är tydligen
ett minne från den aflägsna tid, då landskapen ägde politisk
själfständighet, och är möjligen en antydan om en s. k. eriksgata, som den
nyvalde konungen företog genom Sveriges olika landskap, för att i
hvart af dem mottaga hyllning. Så mycket mindre voro västgötarne
hugade att väl mottaga Ragnvald, som de till konung korat Magnus,
son af den danske konung Nils och Inge I:s dotter Margareta —
således en man, som åtminstone till mödernet hörde till den Stenkelska
ätten. Någon regeringshandling, utförd af denne Magnus Nilsson
såsom konung öfver åtminstone en del af Sverige, känna vi icke. Men väl
är det bekant, att han år 1131 lät mörda sin kusin hertig Knut Lavard,
förmäld med hans moders systerdotter — således på dubbelt sätt med
honom besläktad. Hertig Knut, liksom hans farbroder Knut, som var
konung öfver Danmark, dyrkades sedermera inom den nordiska kyrkan
som helgon. Man sökte på laglig väg få straff öfver dråparen och hans
medbrottslingar. Men konung Nils höll sonen under armarna. Missnöjet
mot konung Nils blef allt skarpare. Hans brorson, hertig Knut Lavards
broder, reste sig mot honom. Annandag pingst den 4 juni 1134 stod
en blodig strid innanför Foteviken — viken i norr om den från Skånes
sydvästra hörn utskjutande landtunga, å hvars yttersta kant städerna
Skanör och Falsterbo ligga. Konung Magnus Nilsson föll, liksom hans
medbrottsling i dådet mot Knut Lavard, bådas kusin Henrik Skadelår,
gift med konung Inge I:s sondotter. Utom världsliga stormän stupade
i det på den heliga dagen utkämpade slaget fem biskopar — en sjätte
blef svårt sårad — och sextio präster. Bland biskoparne var en från
Sverige. Ryktet om det stora slaget spriddes vida. Herdar på Island
förtäljde, att de den dagen sett de dräptas själar som svarta korpar
och fåglar af hvarjehanda art, förföljda af falkar, ställa sin flykt mot
Islands helvete, Heklafjäll, under utrop: »Ve, ve, hvad sker oss!»
* *
2
Mera än sex biskopar och sexton präster som deltagare i en blodig
strid! Detta sprider ett egendomligt, ett betänkligt ljus öfver
beskaffenheten af den kristendom, som denna tid fanns i Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
