Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 9. Konung Magnus II under förmyndare. 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
icke bestämmas, men åtminstone från slutet af oktober kallas han i
urkunderna endast herre, d. v. s. riddare. Han deltog visserligen i
rådsförhandlingarna men intog ej längre den ledande ställningen. Först
i urkunder af år 1322 omtalas en efterträdare: då var herr Knut
Jonsson åter drotsete.
Det torde icke vara förhastadt, om vi antaga, att det intrigspel
som fördes af den nittonåriga hertiginnan Ingeborg (fig. 169) och hennes
gunstling, herr Knut Porse, gifvit herr Matts anledning att träda till-
; baka. Om han gjorde
rätt däri eller om han
svikit sin plikt, därom
kunna vi nu icke döma,
då så få tilldragelser
omtalas i de få till vår
tid bevarade urkunderna
och då vi om de hemliga
förhandlingarna och
intrigerna sakna all
kunskap. Att det dröjde så
länge, innan Sverige fick
en annan drotsete,
synes innebära, att de
allmänna förhållandena
befunno sig i en stor oreda
samt att Sveriges
välfärd var på det
allvarligaste utsatt för stora
Fig. 169. Hertiginnan Ingeborg Håkansdotters sigill. vådor.
År 1320, således sedan
herr Matts lämnat styrelsen ur sina händer, blef konung Birgers son
Magnus, såvidt vi veta, utan rannsakning och laga dom, endast af
politiska skäl, aflifvad. Den tjuguårige fursten, flera gånger hyllad
som Sveriges blifvande konung och således, helt naturligt, uppvuxen
under den föreställningen, att han en gång skulle bära Sveriges krona
och sålunda blifva en mäktig man, hade i fängelset, äfven om detta
möjligen var af lindrig art — han var dock en fängslad yngling —.
helt visst fått sätta sig in i den tanken, att ungdomens drömmar
om storhet och lycka kunna vara bedrägliga, och fått öfva sig i
den svårlärda konsten att försaka. Någon annan skuld finnes icke
för honom uppgifven, än att han sökt bistå sin fader, och däraf kan
ingen rättvis domare göra honom en förebråelse eller räkna ut för
honom en verklig skuld. I det nesliga gästabudet i Nyköping kan
han icke gärna haft någon del, ty vid den tiden vistades han i Danmark.
Erikskrönikans författare, en varm vän af hertig Erik, är, på grund
af den mänskliga naturen, benägen att tala ondt om dennes motståndare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
