Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 16. Konung Albrekts sista tid. 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Bo Jonssons testamentarier med undantag af herr Erik Kettilsson, på
det de skulle framlägga bevisen för sin rätt till de län de å Bos vägnar
innehade; förhållandet var så fientligt, att konungen i sitt kallelsebref
behöfde tillförsäkra dem frihet till person under besöket samt under
vägen till och från honom. I juni månad 1387 utfärdades i samma
syfte ett nytt lejdebref. Konungen hade då åtagit sig förmynderskapet
för Bos änka och barn samt uppträdde å deras vägnar mot
testamentarierna och deras anspråk att förvalta den aflidne drotsetens många
län. Vid samma tid bemyndigade han Bos fogde på Åbo hus, Jeppe
djäken, en i Finland mycket omtyckt man, att bibehålla sin post med
skyldighet att hålla slott och län änkan (och konungen) eller
testamentarierna till handa, allteftersom utslag fälldes af de skiljedomare,
som skulle afgöra tvistefrågan. Men antingen ändrade konungen helt
hastigt tanke, eller var detta bref utfärdadt allenast för skens skull,
ty redan två dagar senare gaf han Jeppe djäken, utan att därvid talas
med ett ord om skiljedomarne eller deras utslag, fullmakt att öfvertaga
länet för änkans räkning, hvarmed följde befrielse från all räkenskaps
afgifvande för hans tidigare förvaltning. Därmed voro de fredliga
underhandlingarna afbrutna. I augusti 1387 voro förhållandena sådana,
enligt bref af biskop Nils i Linköping, att man knappast vågade sig
utomhus.
Stormännen misströstade-om att kunna på egen hand utföra striden.
De vände sig till drottning Margareta Valdemarsdotter, som ungefär
vid denna tid blef härskarinna öfver Norge och Danmark. Konung
Albrekt hämtade trupper i Tyskland men blef den 24 februari 1389
slagen vid Åsled i Falköpingstrakten och fördes som fånge från
slagfältet. Därmed var hans regering lyktad.
.* *
.-
Om de världsliga stormännen har tillräckligt blifvit taladt i
redogörelsen för de historiska tilldragelserna. Om kyrkans förnämsta män
torde några ord böra tilläggas. En utförligare redogörelse för
biskopshistorien skulle visa, hvilken betydelse fru Birgitta Birgersdotter
utöfvade inom fosterlandet.
Ärkebiskopsstolen i Uppsala innehades under åren 1366—1383 af
Birger Gregersson, en man af adlig börd och förut domprost i Uppsala.
Han prisas för frikostighet, klokhet och stor lärdom, särskildt i teologi
och lagfarenhet. Han var en tid konung Albrekts kansler men synes
hafva varit en man af fosterländskt sinnelag. Om fru Birgitta och
den hel. Botvid diktade han latinska sånger, hvilka ännu finnas i
behåll. Hans betydelse ligger mera inom det kyrkliga än det politiska
området.
Biskop Nils Markusson i Linköping är förut omtalad. Han hade
varit konung Magnus IlI:s kansler men blef hans afsvurne fiende. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
