- Project Runeberg -  Sveriges historia intill tjugonde seklet / 2. Medeltiden /
307

(1903-1910) [MARC] With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 16. Konung Albrekts sista tid. 1371-1389

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNG ALBREKTS SISTA TID. 1371—1389. 307

deltog med ifver i tidens partistrider men måste hafva förgått sig på
ett synnerligen svårt sätt, ty år 1371 hade påfven gifvit stiftet åt en
utlänning, Gottskalk, hvars parti konung Albrekt måste taga mot sin
hjälpare biskop Nils. Denne skulle jämte alla sina medhållare förvisas
ur riket. Gottskalk var åtminstone tidigare omhuldad af konung Magnus
och utsågs, omedelbart efter det han hade blifvit biskop i det kritiska
året 1371, till att öfvertaga medlingen mellan konungarne Albrekt och
Håkan. Biskop Nils försökte dock trots påfvens beslut att stanna kvar
i stiftet, och dess domkapitel synes hafva velat understödja honom eller

291. Ärkebiskop Birgers sigill. » 292. Biskop Nils Hermanssons sigill.

väågade åtminstone icke handla emot honom. Ännu i mars 1372 var
Nils kvar i Linköping, där han utfärdade ett bref, som beseglades af
honom och domkapitlet. Lång blef Gottskalks stiftstyrelse icke, ty, såsom
förut omtalats, blef han med följe vid Linderås kyrka den 3 februari 1374
öfverfallen af riddaren herr Matts Gustafsson och sex dennes hjälpare,
och biskopen dödades. Af de förhandlingar, som sedan fördes rörande
det sätt, på hvilket herr Matts skulle försona sin svåra förbrytelse,
framgår, i hvilken hög grad de världsliga stormännen utöfvade våld
mot kyrkan, hennes rätt, gods och män. Detta berodde icke endast på

* Antingen var ärkebiskop Birger en mycket sparsam man eller ock hade han stor
brådska, när han skulle förse sig med ett sigill. Han har uppenbarligen begagnat sig af
sin företrädares Peters stamp, låtit ur dennes omskrift borttaga det stycke, som innehöll
namnet (petri), ersatt det borttagna med ett nytt metallstycke, i hvilket hans eget namn
graverades i en mycket förkortad form (birgi).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 3 13:56:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtjugonde/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free