Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 3. Karl II:s första regeringstid. 1448-1457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL II:S FÖRSTA REGERINGSTID. 469
Herr Erengisle Nilsson på Örebro var visserligen en trogen vän till
konung Karl, men hans maka fru Birgitta, en dotter af herr Olof
Axelsson på Visborg, hade icke kunnat glömma sin danska härkomst;
hon underhöll en förrädisk brefväxling med fienden, hvilken hon i tid
underrättade om alla konung Karls åtgöranden. Ärkebiskopen och
biskop Sigge i Strängnäs, som båda förfogade öfver ganska betydliga
krigarskaror — tillsammans mer än fyra hundra man — vägrade att
sluta sig till konungen. Förgäfves bad han dem gång på gång komma
till sig, förgäfves bjöd han dem, blott de ville komma, gisslan för deras
personliga säkerhet. De vägrade, och herr Jöns Bengtsson förstärkte
fästningsverken vid Stäket, inom hvars borgmur hans svenner gjorde
sig glada dagar. Uppmuntrad genom denna motspänstighet mot konung
Karl bröt konung Kristiern upp från Lödöse och fick utan strid af
fogden på det af naturen skyddade Ekholms slott samma förbindelse,
som fogdarne på Kinnaholm och Älfsborg förut hade afgifvit. Herr
Ture Turesson på det viktiga Axevall stod i fortfarande brefväxling
med herr Klaus Rönnov, hvilken han flitigt underrättade om konung
Karls planer. Västergötlands lagman, herr Bengt Gylta, en man af
dansk härkomst, Skara stifts biskop, herr Bengt Gustafsson (tre rosor),
herr Lars Snakenborg på Främmestad m. fl. hyllade den danske
konungen, och vid det möte, som denne utlyste i Varnhems kloster, antogo
västgötarne hans anbud om ett stillestånd, som skulle räcka till den 1
augusti, vid hvilken tidpunkt de skulle taga honom till sin konung,
såvida de dessförinnan icke hade fått undsättning af konung Karl.
Betryggad i besittningen af Västergötland, sände konung Kristiern en
mindre afdelning af sin här till Tiveden för att hindra konung Karls
folk att tränga ned och tågade med sin hufvudstyrka till Jönköping,
hvarest den svenske fogden på Rumlaborg bespisade den uthungrade
dansk-tyska hären. En förtrupp sändes därifrån ut för att försäkra
sig om passen genom Holaveden.
Men lyckan vände sig. Konung Karls egna svenner, som voro
förlagda i Närke, slogo den danska förposten vid Tiveden och ryckte
ned i Västergötland, och östgötabönderna under befäl af sin lagman
herr Erik Nipertz, hvilken, liksom biskop XNils König i Linköping,
fortfarande stod på konung Karls sida, tillfogade den danska förtruppen
på Holaveden ett kännbart nederlag. Konung Kristierns folk i
Jönköping tordes knappast lämna staden, emedan bönderna passade på och
tillintetgjorde alla smärre truppafdelningar, som försökte göra ströftåg
utåt landsbygden, och i lägret rasade rödsoten. Först började de tyska
legotrupperna knota, så mycket mer som det berättades, att konung
Karl var i antågande med en stor här, och till sist manade äfven
danskarne till återtåg, hvilket äfven företogs inemot midten af augusti
månad. Den stolta hären kom ater till Halmstad i ett bedröfligt skick.
Ett hundratal af hästbårar förde sjuka, och hela förlusten beräknades
till 1,900 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
