Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 4. Svante Nilsson riksföreståndare. 1504-1512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE NILSSON RIKSFÖRESTÅNDARE. 579
Värmland, och riksföreståndaren var sysselsatt i mellersta Sverige med
att uppbåda folket.
Konung Hans föredrog att föra kriget till sjöss. Redan tidigare
hade han varit synnerligen angelägen att skaffa Danmark en stark
flotta, och ända in i det sista ökade han henne. Understödd af
holländarne gick han nu att bekänpa hansestädernas skepp: strider höllos vid
Travemünde och Wismar, på Rügen och på Öland, där dock herr Jöns
Holgersson blef tillbakaslagen af svenskarne, och i Möre, där fjorton
byar ödelades, under Bornholm, i trakten af Danzig och under
Pommerns kust. Nästan alltid, så snart de fientliga flottorna möttes, blef
striden oafgjord, så att båda parterna kunde tillskrifva sig segern, men
det var likväl ett märkligt tidens tecken, att ett af Nordens riken nu
hade förvärfvat sig en flotta, som var jämngod med lybeckarnes. Doktor
Hemming Gad låg ganska lång tid i Lybeck för att mana på
fortsättandet af kriget, som beredde Sverige den omätliga fördelen, att detta
nu icke längre utgjorde det förnämsta föremålet för fiendens
uppmärksamhet, men lybeckarne å sin sida hade föga lust att ensamma föra
striden och lida förluster, hvadan de mot slutet af år 1511 föreslogo
konung Hans ett stillestånd på några år; Lybeck skulle återfå alla
sina privilegier men skulle därför genast utbetala en summa penningar
och sedan erlägga en årlig afgift. Konungen afböjde förslaget. Först
den 23 april 1512 kom en förlikning till stånd på de villkor, som
Lybeck hade föreslagit, men det blef icke ett stillestånd utan en fred,
under hvars första tolf år Lybeck skulle till den danske konungen
erlägga en ganska betydande summa. En hemlig, vid samma tillfälle
afsluten traktat bestämde, att hansan, om så behöfdes, skulle göra
gemensam sak med konung Hans mot Sverige. Konungen var vid denna
tid mera benägen för fred med hansan, ty han förmodade, att hans
förhållande till Sverige skulle blifva mycket förändradt. Herr Svante
Nilsson var nämligen död.
Man känner i ganska hög grad bristen af en samtida, fortlöpande
utförlig skildring af herr Svantes styrelsetid; vi hafva för detta skede
icke något annat än slutet af de yngre rimkrönikorna samt Olaus Petris
historia, hvilka likväl båda äro ganska kortfattade. För att få
kännedom om de viktigare personernas karaktärer, allra främst
riksföreståndarens, har man ingen annan utväg än att gifva akt på de
antydningar, som deras handlingar lämna, samt att lyssna till de
beskyllningar, som de olika partiernas män framkastade mot hvarandra, och
de ursäkter, som de anklagade alltid hade att anföra. Att rätt väga
anklagelsen och försvaret är icke någon lätt sak.
Herr Svantes tid förefaller sorglig vid sidan af herr Stens i följd
af de ständiga krigen och deras oundvikliga följder, nöd och missmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
