Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 5. Sten Sture II riksföreståndare. 1512-1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN STURE II RIKSFÖRESTÅNDARE. 589
älskarinna. Jämte sin moder, den ränkfulla Sigbrit, följde hon prinsen
först till Oslo och sedan till Köpenhamn. Hans törhållande till henne
väckte så mycket uppseende, att det giftermål, som med tillhjälp af
konung Kristierns morbroder, den saxiske kurfursten Fredrik den
vise, Luthers gynnare, hade aftalats mellan honom och prinsessan
Elisabet, syster till kejsar Karl V, var för den skull nära att gå om intet.
Ett missnöjdt parti i Danmark ville, så snart konung Hans hade
dött, få till konung Kristierns broder hertig Fredrik, men detta försök
misslyckades. Kristiern kröntes till Danmarks konung den 11 juni,
till XNorges i juli 1514. Utarbetandet af hans handfästning föranledde
långvariga underhandlingar med rådet och adeln. Hvarjehanda
förmåner tillerkändes stormännen utöfver hvad de förut haft, men å andra
sidan förbehöll sig konungen rätt att efter eget godtfinnande bortgifva
och återtaga län. Han måste däremot utfästa, att vid hans frånfälle
skulle alla slott upplåtas åt rådet samt att han aldrig skulle bedja om
att hans son, därest han finge någon, skulle under hans egen lifstid
väljas till tronföljare. Danmarks liksom Sveriges lag förutsatte ett
fritt val efter en afliden konung.
I sammanhang med bröllopshögtidligheterna hölls ett herremöte,
vid hvilket biskop Otto från Västerås och tvenne andra svenska
rådsherrar hade infunnit sig. Där bestämdes, den 29 juli 1515, att det
gemensamma rådsmöte, som hade att döma mellan konungen och
svenskarne, skulle uppskjutas till början af februari månad 1517, och skulle
under tiden stilleståndet fortfara. Lybeckarne förnyade sin tidigare
ingangna förbindelse, att om svenskarne vore gensträfviga, skulle de
upphöra med all handel på Sverige. och hertigarne af Mecklenburg af-.
gåfvo nu en liknande förbindelse. Redan året förut (1514) hade
konungen afslutit med ryssarne en traktat om ett förbund mot Sverige, detta
ehuru storfursten nyss hade stadfäst den under herr Svantes tid
afslutna sextioåriga freden med Sverige.
Året 1517 blef en vändpunkt i konung Kristierns lif. Han var en
man med många och höga syften, med öppet öga för samhällets brister,
han var arbetsam och modig, han kunde vara vänlig och skämtsam i
sitt umgänge, men faderns tungsinthet, som stundom öfvergick till
vansinne, hade ärfts af sonen. När nagot gick honom emot, fattades han
af den obändigaste vrede, kraften förvandlades till hårdhet och
urartade till vildhet; aldrig hade han varit nogräknad om medlen han
använde, men under sina mörka tider satte han sig öfver alla
betänkligheter. Hans älskarinna Dyveke dog helt plötsligt sommaren 1517,
som man trodde af förgift. En af konungens närmaste män, herr Torben
Oxe, höfvitsman pa Köpenhamns hus, anklagades för att hafva sökt
hennes ynnest och sedan mördat henne; riksrådet frikände honom, men
konungen lät olagligen döma och sedan afrätta honom. Hustru Sigbrit
vann efter dotterns död ännu större inflytande öfver konungen. Förut
hade det händt, att rådets yttrande hade kullkastats genom den kloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
