Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 5. Sten Sture II riksföreståndare. 1512-1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEIVARFVET.
holländskans inverkan. Nu fick rådet alltmera träda i bakgrunden.
och de viktigaste regeringsärenden afgjordes af konungen och Sigbrit.
Allt, som gällde myntväsendet, tulluppbörden och andra finansiella
frågor, gick genom hennes händer. Henne visades all upptänklig heder,
hon hörde tidtals till drottningens närmaste omgifning, hon fick i
uppdrag att uppfostra konungens äldste son o. s. v. För att uträtta allr,
som åt henne uppdrogs, behöfde hon medhjälpare, och dessa voro ofta
af det sämsta slag; den värste af alla var dock den man, som
sedermera kom att spela en sorglig roll i Sverige, magister Didrik Slagheck
från Westfalen. En följd af Sigbrits makt och på samma gang en
anledning till densammas ökande var den dag för dag växande
misstämningen mellan konungen och rikets stormän.
De märkligaste männen i Sverige vid denna tid voro, vid sidan af
riksföreståndaren, några af kyrkans store. Ärkebiskop Jakob Ulfsson
hade nu trädt tillbaka, och om honom är i det föregående tillräckligt
taladt; hans danska sympatier trädde emellanåt i dagen. Här är det
emellertid på sin plats att påminna om tre andra prelater, doktor
Hemming Gad, ärkebiskop Gustaf Trolle samt biskopen doktor Hans Brask;
den sistnämndes viktigaste tid infaller dock efter vårt tidehvarfs slut.
Alla tre hade de idkat omfattande studier och vid utländska högskolor
vunnit utmärkelser.
Doktor Hemming Gad var född i södra Kalmar län, och detta torde
hafva i någon mån bidragit till hans ifver att åt Sverige återvinna
Kalmar slott, liksom hans bekantskap med orten helt visst bidrog att
göra honom särdeles lämplig att leda belägringen. Men hans
lämplighet berodde dock äfven på andra och djupare grunder. Han var
rastlöst verksam, mäktig att uppgöra vidtomfattande planer och äfven
genomföra dem. Han hade en glödande natur, varm som vän och hätsk
som fiende — och det fanns under större delen af hans lif inga, som
han afskydde såsom danskarne. Därjämte var han gladlynt och munter
men icke mycket prästerlig i tal och åthäfvor. Han slöt sig med
mycken hängifvenhet till den äldre herr Sten, i hvars tjänst han
verkade nitiskt under många år i Rom. Ett eget uttryck på denna hans
tillgifvenhet finna vi i det vapen han tog sig (fig. 423): en sned bjälke
med Sveriges tre kronor och å hvardera sidan omgifven af de i herr
Stens vapensköld förekommande tre sjöbladen. Ännu närmare slöt han
sig till herr Svante Nilsson och hans maka fru Märta. Under den
yngre herr Stens tid trädde han naågot mer tillbaka och öfvergick till
sist till det danska partiet. Antagligen var det missnöjet öfver hans
tillbakasättande, som, i följd af hans lynnes häftighet, dref honom till
en politik, som var raka motsatsen af hans föregaende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
