Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 3. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
ännu användes i flera trakter av Norden för att klyva stora
rullstensblock av granit. I den riktning, vari man antager att
stenen lättast klyver sig, hugger man nämligen en fåra, i vilken
man häller vatten, som får stå en tid. Man omgiver sedan
stenen med eld eller lägger eld under densamma, så att den
upphettas. Sedan sättas små kilar i fåran, och med en klubba slår
man på kilarna, till dess stenen delar sig i två stycken,
vartdera med en flat sida. Man torde utan synnerlig svårighet
kunna hugga fårorna med de verktyg, som stenålderas folk
hade till sitt förfogande. I stället för värme kan även köld
användas: det till is frusna vattnet i fåran spränger då stenen.
Ett sådant förfaringssätt begagna kassierna i Indiens
högland, ett folk som ännu i dag bygger stendösar till gravar åt
sina döda. De stenar, som behövas till dösarna, erhållas på det
sätt, att man i större stenblock hugger fördjupningar och i dessa
häller kallt vatten, sedan man upphettat stenen, vilken då delar
sig. Tåg samt hävstänger av trä äro de enda mekaniska
hjälpmedel, som kassierna använda fsör att flytta de stora stenarna
och bygga dösarna.
Den största svårigheten vid uppförandet av gånggrifterna
var väl att på sina platser lägga de ofta väldiga stenblock, som
bilda taket. Konung Fredrik VII i Danmark har emellertid
sökt visa, huru detta för stenålderns folk kunnat vara möjligt
genom att skjuta stenen uppför sluttningen av den graven
omgivande högen, vilken, såsom vi sett, ofta når upp just till
väggstenarnas överkant.
Vilka storartade byggnader ett folk, som saknar kännedom
om metaller, kan åstadkomma, visas av kapten Cooks berättelse
om en gravvård uppförd av invånarna på ön Tahiti, det högst
utvecklade av alla senare tiders stenåldersfolk. Denna gravvård,
som hade form av en pyramid med höga trappsteg på alla fyra
sidorna, var byggd av vit tillhuggen och polerad korallsten
utan bindemedel mellan stenarna. Dess höjd var 13,40 m., längd
81,40 m. och bredd 26,50 m.
Även från andra länder än Sverige känna vi en stor mängd
stenbyggda gravar av samma eller liknande former som de från
vår stenålder.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
