Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från början av det andra årtusendet till det sjunde århundradet före Kristi födelse (Bronsåldern) - 4. Samfärdsel. - Förbindelse med andra länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMFÄRDSEL. — FÖRBINDELSER MED ANDRA LÄNDER.
Mången föreställer sig, att en mycket lång tid, kanske flera
mansåldrar, behövdes för att handeln skulle under dessa avlägsna
tider kunna forsla sina varor från norra Italien till det nordiska
området Detta är dock ett misstag.
Vi hava nämligen sett, att vägen från Italien till Norden
redan var öppnad och handeln vida livligare, än man kunnat
föreställa sig, den handel som förde den nordiska bärnstenen
till Södern och i utbyte förde brons, oarbetad eller arbetad, samt
guld och andra kostbara saker till Norden. Även om vi, såsom
sig bör, taga i betraktande, att här ej är fråga om någon direkt
handel mellan dessa då så långt från varandra liggande delar
av Europa utan om en indirekt, så att en handlande bragte
Italiens alster kanske till Donaudalen, en annan till Moldaudalen
eller trakten kring övre Elbe, en tredje till norra Tyskland och
en fjärde eller femte till Danmark och södra Sverige, så kunna
vi dock lätt inse, att den tid, som behövdes, för att varorna
skulle komma från norra Italien till Östersjöns sydkust, borde
kunna räknas i månader, och att en tid av några få år måste
hava varit mera än tillräcklig för att bekvämt forsla en laddning
varor över Alperna till norra Tyskland. Avståndet från
stranden av Adriatiska havets nordligaste vik till Elbes mynning är,
fågelvägen räknat, ej längre än från Ystad till Umeå.
Erfarenheter från andra trakter av jorden, på den tid dessa
trakter ännu voro oberörda av den moderna europeiska
kulturen, talar också för att en sådan sträcka, om blott vägen redan
var öppnad för handeln och huvudsakligen ledde utmed floder
eller deras dalar, kunnat tillryggaläggas på några månader, högst
ett år.
Detta bekräftas av de berättelser man har om
handelsfärderna i forntidens Europa. Visserligen hava sådana
berättelser mycket att förtälja om de svårigheter och faror, som då
mötte handelsmännen, varför dessa ofta färdades flera
tillsammans, såsom i nutidens karavaner, både för att lättare kunna
försvara sig mot rövare och för att kunna bistå varandra på de
ställen, där det var svårare än vanligt att komma fram. Men
vi se också av dessa berättelser, att den tid, som fordrades för
jämförelsevis långa färder, räknades i veckor eller månader, ej i
1135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
