Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 5. De äldsta runorna. - Språket. - Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ÄLDSTA RUNORNA.
skriftens uppkomst. Detta har blivit lättare, sedan man nu
gjort bekantskap med de »äldre» runorna.
Den äldre runraden, 1 sådan vi lärt känna den bland annat
genom ett nära Vadstena år 1774 funnet, längre fram (fig. 207)
avbildat guldsmycke, bestod av 24 runor, vilka haft följande
utseende, ordning och betydelse:
V BRROXP:N†l61BYS: BMMMXᴀM
f utharkgw hnij c prs tbemlngod
Runorna p och P hava troligen betecknat samma ljud som
de engelska bokstäverna th och w. Runan y förekommer vid
denna tid nästan endast i slutet av orden; det ljud, som den
betecknade, var först s, men övergick sedan, i den mån språket
förändrade sig, till r.
Om vi nu betrakta dessa äldsta runor och deras betydelse,
finna vi strax, att överensstämmelsen med de gamla sydeuropeiska
alfabeten i många fall är iögonfallande. Ingen torde nämligen
kunna anse det vara en tillfällighet, att runorna R, (, N, I, 5, B
nästan fullständigt likna motsvarande romerska bokstäver.
Efter en noggrann och vitt omfattande undersökning av alla
i samband med frågan om runornas härkomst stående
förhållanden har man också kommit till det resultat, att runskriften under
det andra århundradet efter Kr. föd. uppstått hos goterna, vilka,
såsom vi nedan få se, då bodde i området norr om Svarta
havet, mellan Donau och Krim. De allra flesta runorna
härstamma från grekiska, några från romerska bokstäver.
1 Man begagnar även uttrycket runalfabet, ehuru det är mindre egentligt, då
runorna icke såsom de grekiska, latinska och nyare folkens bokstäver äro ordnade
så, att de börja med A och B, av vilkas grekiska namn (alfa, beta) ordet alfabet
kommer. Emedan runraden börjar med F, U, Th, A, R, K, begagnas också det
på liknande sätt som »alfabet» bildade ordet »futhark» i st. f. runrad.
2 En guldbrakteat präglad med samma stamp som Vadstenabrakteaten är
funnen i trakten av Motala, Dessutom finnas runrader, något avvikande, på en
guldbrakteat från Sävare socken i Västergötland och på väggstenen i en vid Kylver
på Gottland upptäckt grav (fig. 200). — Samma runrad, endast med få
förändringar, är inristad dels på ett präktigt spänne av förgyllt silver, upptaget ur en grav
vid Charnay i Bourgogne, östra Frankrike, dels på en kort, eneggad svärdsklinga
av järn, upptagen ur Thamesflodens bädd vid London. Därjämte återfinnes denna
runrad även i flera handskrifter, som alla ursprungligen förskriva sig från England.
I en av dem läses en fornengelsk runsång, som innehåller runorna, deras
namn och betydelse samt en förklaring över dessa namn.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
