Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 5. De äldsta runorna. - Språket. - Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ÄLDSTA RUNORNA.
En av de svenska stenarna, som står vid Skåäng i
Vagnhärads socken, Södermanland, är märklig därför, att man, flera
hundra år efter det att den ursprungliga inskriften ristades,
använt stenen ånyo och då inhuggit en ny inskrift med »yngre»
runor. Slutorden i den senare inskriften »Gud hjälpe själen hans»
visa, att den tillhör tiden efter kristendomens predikande i landet.
På en stor stenhäll, som jämte andra bildat en gravkista vid
Kylver i Stånga socken på Gottland, är den äldre runraden
inhuggen (fig. 200). Runorna äro ristade på den inåt graven
200. RUNRADEN PÅ INSIDAN AV EN VÄGGHÄLL I EN GRAV VID KylVER
på GotTLAND.
vända sidan av hällen; således var den avsedd för den i graven
jordade, ej för de efterlevande.
Dessutom har man i Sverige funnit flera fornsaker, på vilka
inskrifter med de äldre runorna läsas, såsom en spjutspets av järn
från Gottland, med runorna inlagda i silver, ett präktigt spänne
av förgyllt silver från Etelhem på Gottland, en amulett av ben
från Lindholms mosse i Skåne samt den förut omtalade
Vadstenabrakteaten och många andra guldbrakteater från olika delar
av södra Sverige. Liksom de nyss omtalade stenarna med äldre
runor förskriva sig dessa fornsaker dels från denna, dels från
följande period.
I England äro också inskrifter med de nu ifrågavarande
runorna ganska allmänna. Även i Frankrike, Tyskland, västra
1 Den äldre inskriften (i en rad längs stenens mitt) lyder: Haringa leugar,
och den yngre (i slingan utmed stenens kant): Skanmals auk Olauf thau
litu kiara merki thausi eftir Suain fathur sin. Guth hialbi salu hans,
eller »Skanmals och Olauf (kvinnonamn), de läto göra dessa minnesmärken efter
Sven, sin fader. Gud hjälpe själen hans».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
