Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 5. De äldsta runorna. - Språket. - Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKET.
historiskt viktiga personer eller händelser, äro de dock av den
allra största betydelse för kunskapen icke endast om flera i
kulturhistoriskt avseende märkliga förhållanden, utan i synnerhet om
språket. De äro våra äldsta skriftliga urkunder, mer än åtta
hundra år äldre än de äldsta svenska på pergament skrivna
handlingar, som nu finnas i behåll. De visa, att språket i Sverige
under den äldre järnåldern var germanskt; men de visa även,
att det språk, som talades i Norden under den förra hälften av
det första årtusendet efter Kristus, mycket liknade det som
goterna vid Donau talade vid samma tid. Sistnämnda språk är,
såsom bekant, huvudsakligen känt genom den del av Vulfilas
redan omtalade bibelöversättning, som (i en avskrift från tiden
omkring år 500) bevarats till vår tid i den praktfulla, under
namnet »Codex argenteus» världsberömda handskrift, som genom
Magnus Gabriel De la Gardies frikostighet nu är Uppsala
universitetsbiblioteks förnämsta prydnad.
Runinskrifterna giva oss visserligen de äldsta direkta
upplysningarna om språket här i Norden, men man har även på ett
indirekt sätt fått kännedom om våra förfäders språk under en
ännu äldre tid. Uti lapskan och finskan träffas nämligen många
ord, som lapparna i Sverige och Norge lånat från sina svenska
och norska grannar samt finnarna i Finland och angränsande
trakter från de redan mycket tidigt öster om Östersjön bosatta
svenskarna och från andra germaner. Dessa lånord visa
märkvärdigt nog ännu i dag genom vissa otvetydiga drag, att de
upptagits av lapparna och finnarna under en mycket avlägsen
forntid, under en period, då de nordiska språken voro ännu mera
ålderdomliga än på de äldsta runinskrifternas tid. Ifrågavarande
lån måste således hava gjorts redan omkring vår tideräknings
början, troligen ännu tidigare.
Såvitt vi kunna se, var det språk, som under den förra hälften
av det första årtusendet efter Kr. f. talades i Sverige, nästan
alldeles detsamma som de andra skandinaviska folkens språk
vid samma tid. Ännu många hundra år senare, under vikinga-
1 Den äldsta i Sverige skrivna urkund, som nu finnes i behåll, är från
1160-talet; den är dock skriven på latin. De äldsta skrifter på svenska vi nu äga
äro några landskapslagar från 1200-talet.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
