Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 5. De äldsta runorna. - Språket. - Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK HISTORIA.
riga befolkningen, upphört att leva kvar som en särskild
folkgrupp-
När hunnerna år 375 efter Kr. f. bröto in i Europa, vilken
händelse vanligen betraktas som de stora folkvandringarnas
början, träffade de på v»ostrogoterna» väster om den då som gräns
mellan Asien och Europa betraktade floden Don. Att dessa
ostrogoter — som av gammalt kallats ostgoter, ehuru ordet ej
betyder de i öster boende goterna — ej kunde försvara sig mot
hunnerna, utan tvungos att sluta sig till dem, veta vi av
världshistorien.
Några mansåldrar före hunnernas ankomst hade emellertid,
såsom talrika, i Norden och länderna sydöst därom gjorda fynd
upplysa, en del av folket vänt åter till det gamla hemmet
i Norden. Färden gick över Tyskland till Danmark och Sverige,
och rörelsen söderifrån norrut fortsatte under lång tid. Med skäl
har den ställts i förbindelse med de strider på den Jutska halvöns
östra kust och på Fyen, av vilka de stora, från 200-talet till
tiden omkring år 400 härstammande, ovan omtalade mossfynden
i de trakterna äro minnen.
Dessa nykomlingar hava fört med sig hit icke endast många
av de romerska arbeten, som hittats här i Norden, utan även
kännedomen om runorna, det vill säga om skrivkonsten.
Genom allt detta har ett nytt ljus spritts över den berättelse,
som Snorre Sturlesons Ynglingasaga har om Odens och asarnas
invandring till Sverige. Vi se nu, huru också i detta fall
traditionen innehåller mera av sanning, än man anat.
Ynglingasagan är en på prosa skriven, utförligare skildring
av det som förtäljes i Ynglingatal, ett kväde, som enligt Snorre
diktats av den norske konungen Harald Hårfagers skald Tjodulf
från Hvin om Haralds förfäder, konungarna av Ynglingaätten.
I Ynglingasagan berättas, huru asarna bodde norr om Svarta
havet, i södra delen av det nuvarande Ryssland. De innehade,
heter det, Asaland eller Asahem, som låg vid Tanais, vilken
flod fordom bar namnet Tanakvisl och nu heter Don.
Huvudborgen i landet kallades Asgård. I denna borg var en hövding,
som nämndes Oden. Där var en stor blotstad, offerplats, och
det var sed där, att tolv hovgodar voro högst. Hov betyder tempel,
t
2
[2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
