Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 3. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK HISTORIA.
De båda andra svealandskapen vid Mälaren, Södermanland
och Västmanland, hade fått namn av sitt läge i förhållande
till Uppland: »de söder och väster (om Uppland) boende
männens land». Dalarne lydde i början av medeltiden under
Västmanlands lagman. Närke och Värmland hade då egna lagmän.
Norr om Ödmården utmed kusten låg Alir och norr därom
Sundedhe, vilka bilda det nuvarande Hälsinglands kustbygd.
Med detta senare namn betecknades länge allt landet norr om
Ödmården, således allt det som nu räknas till Norrland.
Hälsingarna hade sin egen lag.
Götarnas huvudbygd var Västergötland, till vilket Dal
räknades. Det på andra sidan Vättern belägna landet fick namnet
Östergötland. Småland blev den gemensamma benämningen
på de gamla landskapen Värend, Finved (eller Finhed) och
Njudung jämte trakterna närmast norr därom till Vätterns södra
strand. Vid östra kusten låg Tjust, söder därom Möre och på
andra sidan sundet Öland. Bleking räknades på 800-talet till
Sverige. Dit hörde ock vid samma tid Gottland.
Den förnämsta av de många hövdingarna i Svitjod var av
ålder Uppsalakonungen, som rådde för offren och templet i
Uppsala, landets största och mest berömda helgedom. Han blev
småningom hela Sveriges konung, ej blott Svealands utan även
Götalands.
När detta inträffade, när de nyss uppräknade landskap, som
bildade hednatidens Sverige, förenades till ett rike, känner
icke historien med visshet. Men redan före slutet av den period,
med vilken vi nu sysselsätta oss, måste Sverige hava lytt under
en konurg.
Föreningen mellan de olika landskapen var dock endast en
personalunion. Det enda gemensamma var konungen. Varje
landskap bibehöll sin självständighet, hade sin egen lag och sin
lagman.
Oaktat så lång tid förflutit, sedan dessa landskap förenades
till ett rike, hava deras inbyggare dock ända till våra dagar ej
blott i seder och språk bibehållit mycket egendomligt, utan de
söka ännu med märklig seghet att i många hänseenden hålla på
sin självständighet.
; 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
