Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 3. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKVANDRINGSTIDEN.
förföljdes han av Adils och dennes folk. Rolf hade av Yrsa
erhållit ett horn fyllt med guld: för att uppehålla förföljarna
tömde han nu hornets innehåll på fältet vid Fyrisån, varigenom
han lyckades undkomma, under det att svearna uppsamlade
guldet.
Då Adils vid ett disarblot i Uppsala red omkring
disarsalen, snavade hans häst, och konungens huvud krossades mot
en sten.
Den senaste tidens undersökningar hava gjort det möjligt att
säga, när de nu omtalade Ynglingakonungarna levat och dött.
Av Beowulfskvädet erfara vi, att Auns son Egil var samtida
med den omkring år 516 fallne götakonungen Hygelåc. Aun
har således avlidit i slutet av 400-talet eller omkring 500. Egils
son Ottar måste hava dött omkring 525 och dennes son Adils,
som enligt Snorre länge var konung, mot slutet av 500-talet,
vilket ju väl stämmer med det, att hans farfarsfar slutat sina
dagar ungefär hundra år tidigare.
Om Aun, Egil och Adils förtäljer Ynglingatal, att de
höglagts vid Uppsala. Där ligga tre mycket stora gravhögar. Av
dessa tre har en (»Odenshögen») visat sig vara uppförd mot slutet
av 400-talet eller omkring 500, således just vid den tid, då Aun
dog. En annan hög (Torshögenm») förskriver sig från slutet av
500-talet, således från den tid, då Adils avled. Det är då mer
än sannolikt, att Odenshögen är Auns, Torshögen Adils’ och den
tredje ännu ej genomgrävda högen Egils gråvar. Att
Ottarshögen i Vendel befunnits vara från den tid, då Ottar gick till
sina fäder, hava vi nyss sett. En sådan överensstämmelse
mellan tradition och gravarnas av fornforskaren bestämda ålder
är synnerligen anmärkningsvärd, då man besinnar, huru litet
historien har att berätta oss om vårt folks historia vid den tiden.
Adils efterträddes av sin son Östen, i vilkens dagar både
danskar och norrmän mycket härjade i Sveaväldet. En gång
då Östen var i »det härad, som kallas Lofund» (möjligen Lovön
i Mälaren), vart han överfallen och innebränd av en sjökonung
vid namn Salve (Sölve) från Jylland. »Därpå for Salve», för-
1 Disarblot var en offerfest, helgad åt de osynliga väsen, som ansågos följa
och bevara antingen en enskild människa eller hela ätten.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
