Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern)
- III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden)
- 3. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK HISTORIA.
De senaste årens undersökningar hava ådagalagt, att det var
omkring 650, som Ingjald Illråde dog.
Hövdingen för den fientliga här, som varit anledningen till
Ingjalds förtvivlade beslut, skall hava varit Ivar Vidfamne.
Denne lade nu under sig hela sveaväldet. »Även intog han»,
berättar Snorre, »hela danaväldet, en stor del av Sachsland, hela
Österrike och femtedelen av England. Av hans ätt äro sedan
komna envåldskonungarna i Danmark och Svitjod.»
* *
*
Vi hava sett, att enligt en av gravarnas innehåll på ett
märkligt sätt bekräftad tradition de stora gravhögarna vid Gamla
Uppsala och Ottarshögen i Vendel varit Ynglingakonungarnas
gravvårdar. Det har då väckt uppmärksamhet, att inga vapen
legat i någon av dessa gravar, under det att konungagravarna
från den omedelbart därpå följande tiden innehålla mycket vapen.
Förklaringen av vapnens frånvaro i Ynglingakonungarnas
gravar synes mig vara att söka i dessa konungars förhållande till
Uppsalatemplet.
En forntidens konung var sitt folks överstepräst, medlare
mellan folket och dess gudar. Ofta finner man antydan om,
att konungen stod i så nära förbindelse med gudomen, att han
betraktades ej endast som härstammande från en gud, utan
såsom själv varande gud. Därför skulle han giva och kunde han
giva solsken, åska och regn; därför var han ansvarig för god
årsväxt. Hade man ej god årsväxt i hans tid, utan hunger
hotade hans folk, då var detta ett tecken till att konungen mistat
sin kraft. Då måste han dö.
Minnet av folkets tro på konungens makt i detta avseende
har fortlevat ända till våra dagar på det sätt, att den ena
konungen prisats för det vackra väder, som alltid gynnade honom,
då han hade behov därav, under det att andra konungar voro
kända för att icke hava samma tur.
1 Med Sachsland menas sachsarnas land i norra Tyskland, med Österrike
länderna öster om Östersjön. — Det torde förtjäna anmärkas, att Ivar Vidfamne
icke omnämnes någonstädes i Saxos krönika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jan 28 16:14:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/1/0286.html
