Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG.
den kringliggande trakten; slutligen ingick konungen en förlikning
med den fruktansvärda fienden, som mot utbetalningen av den
för dessa tider oerhörda summan av 7,000 pund silver förband
sig att draga bort. Ännu en gång, kort före sin död, vilken
inträffade år 877, hade Karl den skallige den förödmjukelsen att
nödgas med 5,000 pund silver köpa sig fri från en
vikingaflotta av 100 skepp, som gått in i Seine; med stor möda kunde
denna summa hopsamlas, ja på många ställen måste till och
med i brist på reda penningar kyrkornas heliga kärl säljas, för
att de andlige skulle kunna utgöra sin andel av skatten.
På sommaren 885 samlade sig i Rouen en så stor
vikingaflotta, att de samtidiga krönikorna, om än med någon överdrift,
uppgiva dess storlek till 700 skepp med 30—40 tusen mans
besättning. Flottan seglade uppför Seine till Paris, där
nordmännen mot löfte att skona staden fordrade fri genomfart till
det inre landet. Då detta vägrades, begynte de en ordentlig
belägring av Paris, som endast med stor svårighet kunde
försvara sig mot nordbornas belägringsmaskiner. Först i oktober
886, sedan staden, där hungersnöd och sjukdomar börjat rasa,
varit innesluten i tio månader, ankom kejsar Karl den tjocke
med en här till undsättning. Utan svärdsslag slöt han dock fred
med vikingarna, som i mars månad följande år skulle erhålla
en stor penningsumma, men tills betalningen skedde ägde att
draga förbi Paris uppför Seine till Bourgogne. Nordmännen
erhöllo således just det, som de så länge kämpat för, och hade
nu av landets egen herre fått formlig tillåtelse att utplundra ett
av Frankrikes mest välmående landskap, vilket dittills nästan
varit i fred för deras härjningar. Parisarna ville dock icke tåla,
att vikingarna seglade förbi deras stad, varför de spärrade Seine.
Nordmännen släpade då sina skepp över land förbi Paris, en
sträcka av 2,000 steg, satte dem åter i floden ovanför staden och
seglade till Bourgogne, som nu härjades. Även på återvägen
drogo nordborna sina skepp över land förbi Paris.
Slutligen stannade betydande delar av det frankiska riket
i nordbornas besittning.
Karl den store lär redan år 807 hava givit ön Walcheren,
på Flanderns kust åt den nordiske hövdingen Halvdan; dylika
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
