Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG.
erhålla med sin gemål, Kristians dotter. Fåfänga blevo sedan
alla försök att återlösa panten.
Den nordiska befolkningen i Skottland, England, Irland och
Normandie har visserligen småningom förlorat sin självständighet
och sammansmält med dessa länders andra inbyggare; men ännu
kunna där spåras talrika drag, som påminna om nordbons
karaktär, seder och språk. Så har man fäst uppmärksamhet på
den förkärlek för havet och för djärva sjöfärder, som utmärker
Normandies befolkning. Från dess hamnar utgingo mot
medeltidens slut flera upptäcktsresor till Kanarieöarna, Afrika, de
Ostindiska öarna och andra trakter. Normandernas ursprungliga
språk är visserligen sedan länge förgätet, men ännu i dag hava
de bevarat månget äkta nordiskt släktnamn av gammal form.
Så leva ännu i Normandie, både i städerna och på landet, flera
släkter med namnen Quetel (Ketil), Turquetil (Torketil eller
Torkel), Tostain (Torsten), Osmond, Havard, Canut m. fl. Även
flera ortnamn röja ännu sin nordiska härkomst. Många av dem
vittna om, att invandrarna kommit från Skåne och andra trakter
i södra Skandinavien.
Liknande företeelser möta oss på de Brittiska öarna, framför
allt i den nordöstra delen av England, den gamla »Danelagen»,
som ännu i det tolfte århundradet, således efter den normandiska
erövringen, bibehöll sin egna nordiska lag. Utom mångfaldiga
i södra England okända fornnordiska ord i talspråket har
befolkningen i norra England, åtminstone delvis, bevarat nordisk
kroppsbyggnad och nordiskt utseende samt ändå säkrare drag av
gammalnordisk karaktär. Den klokhet, karaktärsfasthet och djärva
frihetskärlek, som företrädesvis utmärker norra Englands invånare,
anses ej utan grund för ett arv från de i Danelagen fordom
i så stort antal boende nordmännen. Hustingen Qthe
hustings») i flera av Englands städer och vid parlamentsvalen
samt de årliga tingsmötena på »Tynwald» eller
tingvallshögen på ön Man påminna ännu livligt om de fria nordbornas
ting på de Brittiska öarna i forna tider. Man är det enda ställe,
där man ända till våra dagar bibehållit den nordiska seden att
hålla ting under öppen himmel; här i Norden är den seden för
längesedan död.
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
