Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s VIKINGATIDEN.
som vättar och tomtar. De voro mycket små, men liknade för
övrigt människorna, voro klädda som dessa och levde som dessa.
Offer bragtes åt dem, särskilt vid julen och andra högtider.
Dessa offer utgjordes dels av mat — på julaftonen julgröt med
mjölk — dels någongång av »nya kläder åt tomten». Ännu under
senaste århundraden har tomtormen fått mjölk; stundom har
han druckit ur samma skål som barnen.
Liksom under hednatiden har man ännu i våra dagar offrat
i »älvkvarnar» (sid. 69) och iakttagit månget annat bruk, som står
i samband med dyrkan av förfäderna.
Märkliga minnen av soldyrkan hava ock bibehållit sig ända
till vår tid. Dessa minnen äro särskilt förbundna med de dagar,
eller rättare nätter, då man firat viktiga skeden i solens årliga
kretslopp: höst- och vårdagjämningen, sommar- och
vintersolståndet. Sådana minnen äro de eldar, som än i dag tändas på
vissa ställen påskafton eller Valborgsmässafton (den sista april),
således kort efter vårdagjämningen, på andra ställen
midsommarafton. Fordom dansade man kring elden och sprang genom
den. Sådana minnen äro även de många bruk, som stått i
samband med julen, den hedniske nordbons förnämsta högtid, vilken
dock under hednatiden inföll ungefär en månad senare än vår
jul. Då offrades för god årsväxt, och vid julgalten avlades
löften om stordåd för det nya året.
Under hednatiden firades även två andra årliga offer: det
ena vid sommarens början, »segeroffret», då man offrade för
seger under sommarens härnadståg; det andra på hösten, en
tacksägelsefest för lyckligt slutad skörd.
Om våra förfäders gudatro och världsåskådning under nu
ifrågavarande tid få vi oskattbara upplysningar dels genom den
samling av gamla nordiska sånger, som upptecknats på Island
och är känd under namnet Eddan, eller Sämunds Edda, dels
genom den mera systematiska, delvis av Snorre Sturleson
författade framställning därav, som kallas Snorres Edda eller den
yngre Eddan. Sämunds Edda innehåller ock en samling sånger
om sagotidens hjältar, liksom Snorres även ger en skildring av
nordbornas skaldekonst. Att åtminstone några av hjältesångerna
förskriva sig från en äldre tid än vikingatågens — senare delen
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
