Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
försiggår i världen. Till sina resor behöva de, om de ej vilja
vandra till fots, hästar eller vagnar, eller ock måste de genom
trollmedel antaga djurgestalt för att kunna raskt genomfara luft
och vatten. Sina strider utkämpa de med vapen, vilka de gärna
låta konsterfarna dvärgar smida. Om de ej själva vilja utföra
något, behöva de särskilda tjänare, vilka någon gång visa sig
motsträviga och därigenom tillintetgöra den gudomliga avsikten;
över huvud äro gudarna ej mindre än människorna utsatta för
villfarelse, och därför kan genom list och bedrägeri även hos
dem mycket genomdrivas. Till och med sinnesrörelser och
mänskliga lidelser äro gudarna underkastade; de bliva glada
eller sorgsna, de äro vänliga eller förtörnade. Varken för
bekymmer eller sorg, ja ej ens för fruktan äro de fria, och även
de härliga gudar och gudinnor kunna synda.
Våra förfäder trodde, att solens och månens hastiga lopp på
himlavalvet berodde därpå, att de förföljdes av ulvar. Slutligen
skall månen slukas av en ulv. Då mister solen sitt sken, den
stora vintern inbryter, och stormar rasa i naturen, liksom strid
och mord och synder fruktansvärt skola härja bland människorna;
till och med bröder bliva varandras banemän, och alla heliga
band brista. Yggdrasels ask skälver, och de dittills av gudarna
bundna förstörande makterna varda lösa.
Den sista fruktansvärda striden utkämpas nu mellan gudarna
och det ondas makter. Oden faller för Fenresulven, men
hämnas av sin son Vidar, som stöter sitt svärd i odjurets hjärta.
Tor dödar Midgårdsormen, men går blott nio steg, innan han
själv faller ned, dödad av ormens etter. Slutligen kastar Surt,
eldens furste, eld över jorden och uppbränner hela världen.
Härmed är dock ej allt slut. Valan sjunger nämligen:
Upp ser hon komma Osådda skola En sal ser hon fagrare
för andra gången åkrar växa, än solen stånda,
jorden ur havet, allt ont sig bättra, täckt med guld,
igen grönskande, Balder skall komma. på Gimle.
forsar falla, I Ropts (Odens) segersalar Där skola hövdingtrogna
örn flyger däröver, sitta Balder och Höder, härskaror bo
den som på fjället valplatsens gudar. och i allan tid
fiskar griper. Veten I än mer och vad? äga hugnad.
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
