Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
sig skyddsrätten över hustrun. Bruden erhöll av sin fader vid
giftermålet hemföljd eller hemgift samt av sin man dagen
efter bröllopet morgongåva eller hinderdagsgåva. Redan
tidigt torde kvinnan hava tillerkänts rätt till vissa delar av boets
tillgångar; äldst disponerade hon naturligtvis över hemgift och
morgongåva. Beträffande arvsförhållanden är att märka, att
kvinnan ännu intog en mycket undanskjuten ställning. I
allmänhet torde väl knappast dotter ha inträtt såsom arvinge annat
än för den händelse manliga avkomlingar saknats. Ett undantag
från denna regel har möjligen — trots den i annan riktning
gående mening, vilken framställts av den nyaste forskningen —
förefunnits i Värend, där son och dotter måhända redan vid
denna tid ägde lika arvsrätt.
Under de frie stodo de ofrie, trälarna. Dessas antal hade
naturligtvis. under vikingatiden högst väsentligt ökats genom
mängden av hemförda krigsfångar, och den unga kristna kyrkan
hade ännu föga kunnat inverka på den allmänna uppfattningen
rörande slaveriets samhälleliga berättigande. Trälarna
betraktades såsom sin herres oinskränkta egendom, över vilken denne
kunde fritt förfoga. Ännu i den under 1200-talet upptecknade
östgötalagen heter det: »Nu vill bonde träl sin sälja, honom
skall man med vin (ɔ: god man) och vittne köpa liksom en
häst.”» För trälens gärningar ansvarade husbonden, och denne
hade även rätt att uppbära ersättning för den skada, som
tillfogades trälen. Då träldomen var ärftlig, rekryterades trälarnas
klass väl huvudsakligen av trälfamiljernas egna avkomlingar.
Såsom ovan antytts, kunde dock trälklassen få tillskott genom
tagande av krigsfångar; träldom kunde slutligen uppkomma på
grund av fattigdom eller tryckande skuldbörda, då vederbörande
»gav» sig själv till träl — gävträl — eller på grund av brott,
då brottet bestraffades genom ådömande av frihetens förlust.
Träldomen upphörde genom frigivning, vilken dock ingalunda
genast bragte den frigivne i besittning av alla medborgerliga
rättigheter och ursprungligen måste kompletteras genom
ättledning, d. v. s. offentligt upptagande i en fri ätt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
