Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING
Men landstinget hade ej endast att hävda lag och rätt, det
hade även att inom landet utöva den politiska myndigheten. Det
var landstinget, som representerade landet utåt, mot andra »land»
och mot konungamakten. På landstinget tog landet ställning
till frågor om krig och fred, på landstinget hyllades den nyvalde
konungen och växlades eder mellan honom och allmogen. Det
var även på landstingen, som den viktiga frågan om
kristendomens predikande och om den nya lärans antagande kom före.
Landstingets ledare och ordförande var lagmannen. Denne
valdes sannolikt av landstinget; redan tidigt visade likväl
lagmansämbetet en tendens att gå i arv inom vissa ansedda släkter.
Ursprungligen var väl lagmannen endast tingsmenighetens
särskilt lagkunnige rådgivare, men i de medeltida källorna
framträder hans uppgift och ställning såsom vida betydelsefullare.
Lagmannen var numera landets främsta offentliga personlighet
och medelpunkten i landstingets förhandlingar. I
landskapslagarna sammanfattas hans uppgifter under de betecknande
uttrycken: tälja lag, skilja lag och göra lag. Med »tälja lag»
förstods det årliga föredragandet av lagen, lagsagan i egentlig
och ursprunglig mening, på tinget inför den församlade
menigheten, vilken härigenom bereddes tillfälle att förvärva den
nödiga kännedomen om lagens innehåll. Vid lagtextens
koncipiering kom bunden, stavrimmad form i stor utsträckning
till användning, såsom ännu framgår av de äldsta vid
medeltidens mitt upptecknade landskapslagarna. »Skilja lag» åter
åsyftade lagmannens plikt att i förekommande fall angiva vad
lagen bjöd. Lagmannen hade sålunda i enlighet härmed att på
sätt och vis föreslå domen, som sedermera fick giltighet genom
tingets samtycke. Att »göra lag» slutligen sammanhängde nära
med att »tälja lageæo. Lagmannen skulle sammanfatta och ordna
lagbuden samt, då nya rättsbestämmelser erfordrades, ge uttryck
åt vad det allmänna rättsmedvetandet krävde.
Det var en enastående ställning den svenske lagmannen
sålunda intog inom »landet». Han förkroppsligade i sin person
hela landets gällande rättsordning, och på samhällets utveckling
kunde han utöva ett avgörande inflytande. Senare tradition
tillskrev också framstående lagmän själva lagarnas tillkomst.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
