Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - 2. Land och folk, författning och förvaltning vid medeltidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IAND OCH FOLK, FÖRFATTNING OCH FÖRVALTNING
»Förste var Lumber», säger västgötalagen vid sitt uppräknande
av de västgötska lagmännen, »och av honom är Lums lag kallad,
för ty att han sägs hava ihågkommit och gjort en stor del av vår
lag,; han var född i Vånga, och där ligger han i en kulle, för
ty att han var hedning.» I upplandslagen möter berättelsen om
Viger Spa: »Lagens skapare var Viger Spa, hedning i hednisk
tid.» Med tacksamhet mindes också Sveriges folk många
kraftiga och redbara lagmäns insats. En ståtlig minnesruna ristas
i västgötalagens lagmanslängd över lagmannen Karle av
Edsvära: »Den elfte var Karle av Edsvära. Han förvärvade icke
jordagods eller annan egendom, utan fastmer var det hans
duglighet, hans sinnesstorhet och hans begåvning, som upphöjde
honom till ämbetet. Han sökte med klokhet efter de män, som
begingo lagbrott i vårt land. Han straffade envar efter hans
gärning. Och sitt land friade han för onda män och
skändligheter. Därför nämnes han i kärleksfull hågkomst som en
lagens väktare. Och fördenskull kallades han med fog
fäderneslandets fader» Å andra sidan kunde naturligtvis
lagmansmyndigheten missbrukas i egennyttiga och orättfärdiga syften. I
Västergötland omtalas flera sådana lagmän; särskilt har oviljan
samlat sig om Alle, vilken var »vrångvis» och för sin
vrånghets skull satte »många krokar och illistiga påfund» i lagen,
varför han kallades »Kringalle». Måhända bör i detta
sammanhang också icke förbises, att ämbetet från flera synpunkter
säkerligen icke var någon sinekur. Redan ett återgivande ur minnet
av hela den mängd av sinsemellan ofta disparata lagstadganden,
som en svensk »landslag» representerade, bör hava varit en
verklig jätteprestation. Med medlidsam förståelse läser man
västgötalagens lagmanslängds berättelse om lagmannen Assur
från Hära: »Han talte västgötarnas lag all på en dag, därför en
gång och aldrig mer, ty han dog kort därefter.»
De svenska landstingen höllos under öppen himmel på någon
högre liggande, för folksammankomst lämplig plats. Under
hednisk tid stodo tingen sannolikt i samband med offer- och
kulthandlingar. Härom vittna ännu namnen å åtskilliga tingsställen,
såsom Götala vid Skara och Gutnalting på Gotland, i vilka
båda namn ordet alhs = »helgedom» ingår. Någon bestämd för-
1I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
