Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Inge d. ä. och Halsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGE D. Ä. OCH HALSTEN
är riktat till konungarna »I. och A.» — med den sistnämnde
torde väl avses Halsten — gemensamt, varav deras samregentskap
klart intygas. En viss uppmärksamhet har väckts av den
omständigheten, att de båda konungarna av påven givas titulaturen
»reges Wisigothorum» och sålunda av honom uppfattas såsom
speciellt Västergötlands härskare. Då brevets innehåll gör det
mindre troligt, att det tillkommit vid tidpunkten för konung Inges
flykt till Västergötland undan den hedniska reaktionen i Svealand,
bör man måhända stanna vid den av en forskare lämnade
förklaringen, att i titeln antagligen ligger blott en artighet av det
påvliga kansliet, som identifierade ett av konungarnas folk med
de i Italien berömda »visigoterna» (västgoterna).
Det är onekligen frapperande, att påven Gregorius VII på
sätt som nämnts tagit initiativet till direkta förbindelser med
den unga kristna kyrkan i Sverige. Man frestas att uppkasta
frågan, huruvida icke denna påvens åtgärd står i något
sammanhang med de stora världspolitiska brytningar, vilka vid samma
tid skakade hela den västerländska kristenheten. Några ord till
belysning av detta spörsmål torde här vara på sin plats.
De nordiska rikena lydde sedan missionstidens dagar under
ärkebiskopen av Hamburg—Bremen. Med kristendomens tillväxt
måste emellertid de olika ländernas nationalkänsla göra sig
gällande även på det kyrkliga området och strävanden framträda,
vilka syftade mot frigörelse från utländska prelaters myndighet.
Tidigast möta oss tecken i dylik riktning inom Danmark, som
bland de nordiska staterna var längst hunnet i fråga om kristlig
kultur och som dessutom under föreningen med England
kommit under den anglosaxiska kyrkans speciella inflytande.
Måhända avsåg redan Knut den Store, då han förde biskopar över
från England till Danmark och arbetade på den danska kyrkans
organisation, att frigöra sitt land från beroendet av de
hamburgska ärkebiskoparna. Ett målmedvetet arbete för skapandet
av ett danskt ärkebiskopsdöme upptogs sedermera av Sven
Estridsson. Denne framställde en formlig begäran, att en särskild dansk
kyrkoprovins måtte upprättas, och den påvliga kurian visade
sig icke ogynnsamt stämd till förslaget. För den mäktige och
ärelystne ärkebiskop Adalbert av Hamburg—Bremen måste emel-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
