Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Inge d. ä. och Halsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGE D. Ä. OCH HALSTEN
nyligen omvända till Kristus ännu icke tillräckligt anammat den
kristna lärdomen, vilja vi, att I ofta skicken Edra klerker
till oss och därvid utväljen sådana personer, att de kunna väl
lära sig den heliga romerska kyrkans sed och sedermera med
lärdom och klokhet överbringa till Eder huru I skolen handla.»
Det lider intet tvivel, att de underrättelser rörande det
kyrkliga tillståndet i Sverige, vilka inlöpte till påven Gregorius, i
realiteten måste hava varit föga uppmuntrande för denne både ur
allmänt religiös och speciellt kyrkopolitisk synpunkt.
Visserligen är det, såsom ovan påpekats, antagligt, att de svenska
konungarna kunnat inrapportera det hedniska upprorets nedslående
samt likaledes betyga sitt eget kristliga nit för framtiden. I
stort sett torde likväl en sakkunnig skildring av det religiösa
tillståndet i Sverige vid 1000-talets slut hava företett synnerligen
nedslående drag. Den kristna bekännelsen var visserligen formellt
antagen i hela landet, och en kyrklig ordning begynte att stadga
sig. Men ännu levde den nya läran endast på ytan, och
hedendomens makt över befolkningens sinnen var på djupet nästan
orubbad. Kanske mest övertygande framträder detta faktum i
en nära samtidig berättelse av den i Danmark verksamme engelske
klerken Aelnoth. »Svear och götar», säges det här, »synas helt
visst, så länge allt går dem efter önskan och faller lyckligt ut,
till namnet hålla den kristna tron i ära, men gå motgångens
stormar hän över dem, i det antingen jorden nekar att giva
gröda eller himlen sin väta, oväder ideligen rasa eller fiender
angripa eller elden härjar, då förfölja de den gudsdyrkan, som
de till namnet synas ära, och det icke endast med ord utan
också i handling med hemsökelse av de troende kristne, som de
söka att helt driva bort från sitt land.»
Att Sveriges kristnande gått framåt under Stenkilssönernas
långa regering, torde likväl icke böra betvivlas. I annat
sammanhang har berörts den helige Eskils verksamhet i västra
Södermanland. Eskil skall hava blivit begravd i Tuna, efter honom
kallat Eskilstuna; nutida forskning har härstädes uppvisat påtagliga
vittnesbörd om platsens betydelse för den äldsta kristna kulturen
i Södermanland. Till en något senare tid förlägges Södertörns
3—230936. Sveriges historia. H.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
