Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
gade inre söndring berott på ett uppror i Svealand, lett av den
snart till konung utropade stormannen Erik. Något omedelbart
stöd i källorna för en dylik hypotes förefinnes naturligtvis icke.
Säkert möta vi Eriks namn först i brev från hans sons regering,
i vilka brev han benämnes svenskarnas konung och säges hava
blivit dödad av sina fiender. Vi finna honom därefter omtalad
i sammanhang med klostet Varnhems äldsta öden. En tidig
cistercienserkrönika förtäljer, hurusom Varnhemsklostret blev
föremål för trakasserier av konung Erik i Sverige och hans gemål
Kristina, men att sedan en del munkar på grund härav utvandrat
till Danmark, där Vidtskövle kloster grundlades (1158), konung
Erik och drottning Kristina blevo mildare stämda mot det
olyckliga klostret, vilket därefter reorganiserades av abboten Gerhard
i Alvastra. Berättelsen ger vid handen, dels att Erik var i
besittning av Västergötland någon gång i mitten av 1150-talet, dels
att hans gemål burit namnet Kristina och sannolikt varit av
västgötsk härstamning — yngre traditioner förbinda henne också,
otvivelaktigt med rätta, med Stenkils västgötska konungaätt.
Måhända skulle man även av den omständigheten, att en abbot
i Alvastra uppträder såsom ledande i Varnhem vid klostrets
återupprättande, kunna draga den slutsatsen, att konung Erik
under 1150-talets sista år behärskade även Östergötland eller
någon del därav. En dylik slutsats synes berättigad även av den
orsaken, att ett konungabrev från början av 1200-talet känner
Erik såsom välgörare gent emot Nydala kloster i den småländska
delen av Linköpings stift.
Det kunde under dessa förhållanden synas helt naturligt att
antaga, att konung Sverker efterträtts av konung Erik, och att
denne i slutet av 1150-talet varit herre över hela Sverige.
Västgötalagens konungalängd tycks även bestyrka ett dylikt antagande:
»Den tolfte var konung Erik. Han blev i en olycklig stund så
brått av daga tagen. Han gav alltid ett gott föredöme, medan
han levde, och Gud gav honom god lön därför. Nu är hans
själ i ro med Gud och hans änglar, och hans ben vila i Uppsala.
Och han har där gjort och uppenbarat många fagra järtecken
med Guds nåd.»
Redan på denna punkt möta emellertid svårigheter. Den nära
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
