Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMPEN OM RIKSENHETEN
förhållandet, att de hedniska Östersjöfolkens härjningståg alltjämt
fortsattes — i en livländsk krönika förtäljes, hurusom en påvlig
legat år 1226 vid överfarten från Livland till Gotland sett en
Öselflotta hemvändande med fångar från Sverige. Upplösningen inom
Sveriges inre statsliv under 1220- och 1230-talen har visserligen
omöjliggjort ett nytt ingripande i Livland, vars förvirrade
förhållanden just under dessa år eljest tyckts inbjuda därtill. Att
Livland fortfarande dock ansågs ligga inom Sveriges speciella
synkrets, därom vittna uttalanden i de samtidiga livländska
källorna. Sedan den politiska situationen i Sverige stadgat sig under
den handlingskraftiga Folkungaregimen, stod Sverige emellertid
färdigt att pröva sina krafter på andra håll inom
Östersjöpolitikens område.
Sveriges besittningar på det finska fastlandet hade under det
sistförflutna århundradet tydligen haft att kämpa med de största
svårigheter. De danska trevandena åt detta håll — tämligen
obestämda i sin syftning — ha ovan blivit berörda. Ryska
krönikor förtälja om upprepade infall i Finland av novgoroder
och kareler, och de ännu hedniska finska stammarna ha för de
spridda kristna nybyggena varit högst besvärliga grannar. Ett
påvebrev av år 1209 skildrar i de mörkaste färger den ställning,
i vilken den kristna församlingen i Finland befann sig. Ett
slutligt ordnande av de finska kyrkliga förhållandena har väl först
skett i anslutning till påven Innocentius III:s tidigare omnämnda
brev till konung Knut Eriksson år 1216. Såsom den förste
egentlige biskopen av Finland omnämnes en man vid namn Tomas,
vilken den senare traditionen låter till börden vara engelsman.
Från denna tidpunkt började påvarna alltmera intressera sig för
Finlands angelägenheter, säkerligen på grundval av de
upplysningar och önskemål, som den driftige biskop Tomas gång efter
annan insände till kurian. Naturligtvis har detta intresse i sin
mån befordrats av den omständigheten, att den katolska kyrkan
samtidigt under påvemaktens omedelbara ledning gått till storms
mot hedendomen i länderna söder om Finska viken. För
världshärskaren på S:t Petri stol måste de finska och livländska
kyrkorna hava utgjort viktiga delar i samma stridande kyrkliga front,
som med oerhörd kraft pressades längre och längre österut.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
