Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 1. Kampen om riksenheten 1060-1250 - Erik Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK ERIKSSON
Situationens utveckling i Finland under de närmaste
decennierna kan någorlunda utläsas ur bevarade påvliga skrivelser. I
januari 1221 befullmäktigade påven på grund av meddelanden från
ärkebiskopen av Uppsala den finländske biskopen att genom
kyrklig censur tvinga kringboende kristna folk att avstå från
handel och samfärdsel med de barbarer, vilka sökte tillintetgöra den
kristna församlingen i Finland. År 1229 utfärdades ett flertal
påvliga bullor i syfte att förhindra all handel med ryssarna, så.
länge dessa ofredade de kristna i Finland. Trenne år senare vände
sig påven till och med till den livländska Svärdsriddarorden med
uppmaning att ingripa i Finland. Allt tycks dock hava varit
förgäves. De ryska och karelska härjningarna hava säkerligen
alltjämt fortgått. De ryska krönikorna hava bevarat minnet av
ett lyckosamt fälttåg mot Finland år 1227 liksom en misslyckad
motoffensiv från finsk sida år 1228, och år 1237 förkunnar ett
upprört påvebrev, att de nyss kristnade tavasterna under
påverkan av korsets fiender avfallit från den rätta tron.
Sveriges passivitet skulle dock nu brytas. Det sistnämnda
påvebrevet av år 1237 anger sig vara resultatet av en hänvändelse
från svenska kyrkans sida, varav är tydligt, att starka krafter i
Sverige voro i rörelse för att på ett effektivt sätt möta hotet
österifrån. Ifrågavarande påvliga skrivelse innehöll också en påvlig
befallning till ärkebiskopen i Uppsala och hans underbiskopar att
i Sverige och på »närbelägna öar» predika korståg mot avfällingar
och barbarer. Då Sverige inom få år griper till offensiven i öster,
bör detta emellertid otvivelaktigt ses även i ett annat
sammanhang. Ryssland översvämmades under dessa år av de
mongoliska horderna, och ehuru de nordligare furstendömena bibehöllo
ett stort mått av självständighet, måste den främmande
invasionen hava bidragit till den ryska kraftens försvagande. Det kunde
därför tyckas från svensk synpunkt vara ett synnerligen lämpligt
tillfälle att slå till, så mycket mer som man naturligtvis var
underkunnig om att i de nu under Tyska Ordens ledning
reorganiserade länderna söder om Finska viken en serie lyckliga
operationer mot ryssarna tagit sin början.
Enligt ryska krönikor skall det svenska anfallet ha ägt rum
under år 1240. De svenska trupperna, med vilka även följde
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
