Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
nikans uppfattning var den egentlige huvudmannen för de
upproriska en »junker Karl», som »satte sik a moth Birge Järl». Om
denne junker Karl har krönikan vidlyftiga upplysningar. Han
var ej närvarande vid Herrevadsbroslaget och försonade sig
sedermera med Birger Jarl. Då emellertid misstänksamhet å båda
sidor fortfarande rådde och Karl fick underrättelse om, att jarlen
tänkte förgiva honom, lämnade han landet och begav sig till
Tyska Orden i Livland — »Gudz riddara» — i vars strider han
deltog och stupade. Denne junker Karl är otvivelaktigt identisk
med jarlen Ulv Fases son Karl, om vilken vi ur Hakonarsagan
känna, att han år 1251 beledsagade Birger Jarls dotter Rikissa på
hennes brudfärd till Norge samt sedermera uppträdde som
befälhavare vid Birgers sida. Att denne Karl Ulvsson skulle tagit
någon ledande del i aktionen mot Birger Jarl förefaller föga
antagligt. Kanhända sakna vi ej heller alldeles möjlighet att
utröna, på vad sätt den av rimkrönikan återgivna traditionen
uppkommit. Vi veta med säkerhet, att Karl Ulvsson på 1250-talet
verkligen upptogs såsom riddare i Tyska Orden i Livland, och
att han stupade i det stora slaget vid Durbin år 1260, i sitt
testamente överlämnande ett flertal gårdar i Sverige i Tyska
Ördens ägo. Det låter sig väl tänkas, att den svenske
ordensriddarens romantiska levnadssaga i Sverige framkallat den
föreställningen, att Birger Jarls förföljelser drivit Folkungaättlingen i
landsflykt.
Birger Jarl hade segrat i inbördeskampen och betryggat sin
sons tron. Intet tvivel kan råda om varest han sökt och funnit
den avgörande hjälpen. Redan i början av år 1251 hade han
låtit i Linköpings domkyrka kröna konung Valdemar och
sålunda ställt dennes konungadöme under kyrkans speciella skydd.
Samtidigt vände han sig till påven med bestämda utfästelser
rörande upprätthållandet av de kyrkliga privilegierna och
lyckades härigenom utverka en befallning till det svenska episkopatet
att bistå regeringen i kampen mot upprorsstiftarna. Vi se också
i avgörande ögonblick kyrkomännen uppträda på Birgers sida.
Då Birger år 1251 översände sin dotter Rikissa till Norge,
åtföljdes hon enligt Hakonarsagans upplysningar av tvenne svenska
biskopar, nämligen Lars av Skara och Magnus av Västerås. En-
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
