Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Valdemar Birgersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
De det inre splitets olyckor, som Birger Jarl sökt genom
särskilda, vittsyftande åtgärder förebygga, skulle trots allt inom
kort gå ut över Svorle Om de närmare omständigheterna vid
krisens utbrott berättar Erikskrönikan:
»Hertogans rothe wart tha mere
oc riddare ok swena wordo tha flere,
the ther hertoganom til hörde
ok han medh sik til torney förde.
Hertoghin ville tha mere radha,
tha took them först skilia badha,
ok konungen wilde han ekke lata
radha meer än wäl til matho.
Drotningen bar oc widher them hak,
the gotho henne siellan giort til tak.
Konungen war stolt ok fagher
ok hertogen nokot swart ok magher,
thy kallade hon honom Ketla böter.
Tho war han bade a hender oc föther
skapader wel a alla lidhi
ok helzt a tokt o godha sidhi.
Hans broder kallade hon Erik Alzenkte.
Huat han henne ther amoth tänkte,
thet weyt iak ey vtan a gäth,
vtan heller haffde iak enkte än thet.»
Det är en ödesdiger, begynnande söndring inom kungahuset,
som rimkrönikan här antyder. Rent formellt tolkad ger
krönikans utsaga vid handen, att söndringen främst framkallats genom
hertig Magnus’ ärelystnad men dessutom närts och förvärrats av
den skarptungade drottningens animositet mot sina furstliga
svågrar. Möjligt, för att icke säga sannolikt, är emellertid, att
bakom tvisten legat konung Valdemars obenägenhet att lämna
bröderna fria händer beträffande dispositionen över furstendömen
och arvslotter. Den norska Magnus Lagaböters saga förtäljer, att
Erik benämnde sig själv »Allsintet» på grund av avsaknaden av
apanage. Det är också Erik, som genom sitt uppträdande synes
först hava bragt söndringen till utbrott — för övrigt ungefär
samtidigt med att han såsom myndig kunde göra anspråk på
sitt fädernearv.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
