Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LADULÅS
rätterna, d. v. s. de rättsregler, som tillämpades vid konungens
och eventuellt även stormännens gårdar, efter all sannolikhet gå
tillbaka på en redaktion, vilken koncipierats under Magnus
Ladulås’ tid.
Men det var ej blott som krigsmannastånd den unga
riksaristokratien gjorde sin insats under konungens ledning. Den
hade också att jämte kyrkans biskopar och prelater taga sin andel
i rikets styrelse.
Liksom under äldre tider träffas även under konung Magnus’
regering vid viktigare tillfällen ett herremöte vid konungens sida.
Detta herremöte var tydligen av tämligen oorganiserad karaktär,
bestående av mera framträdande andliga och världsliga stormän.
Det torde få anses givet, att till herremöte kallats de personer,
vilkas sociala inflytande och anseende gjorde deras medverkan i
riksstyrelsen önskvärd. Genom Skeningestadgan föreskrevs, att
ingen finge komma till konungens »samtal» utan att han vore
kallad eller hade särskilda skäl, och reglerades storleken av de
följen, med vilka var och en ägde att infinna sig hos konungen.
Nu visade sig också rådet vid konungens sida. Vi ha förut
sett, hurusom ett »konungens råd» för första gången påträffas i
Sverige på 1220-talet under Erik Erikssons minderårighetstid,
men att detta råd sedermera försvinner ur källorna. Magnus
Ladulås ger denna institution en stadigvarande betydelse för
vårt land. Under senare delen av 1200-talet hade i de tyska
småstaterna ett »råd» skapats, vilket utgjorde förbindelseledet
mellan fursten och de framträngande nya ständergrupperna i
samhället. Även i Sverige var, såsom av det ovan utvecklade är
tydligt, ett ständersamhälle på väg att framväxa, och dess yttre
gestaltning måste högst väsentligt betingas av tidens allmänna
åskådningar. Det svenska »råd», som nu tillkommer, blir också
ett uttryck för samma strävanden, som lett till det tyska rådets
uppkomst. Å ena sidan kämpar stormannaklassen för vinnande
av delaktighet i den politiska makten, och dess krav på
inflytande i rikets styrelse kan ej längre helt och hållet avvisas. Å
andra sidan har det för konungamakten varit angeläget att med
användande av de nya formerna ernå aristokratiens medverkan i
arbetet på den svenska enhetsstatens konsolidering.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
