Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
av Magnus Ladulås blivit fullföljd i ej mindre omfattning. De
viktigaste resultaten av Magnus’ lagstiftningsarbete föreligga i
Alsnö- och Skeningestadgorna. I Alsnöstadgan bekräftade
Magnus sin faders lagar om hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och
tingsfrid, om brott mot given lejd och gjord förlikning, om hämnd
på annan person än den gärningen förövat samt om svårare
stympning. Edsöreskaraktären av dessa lagar betonade konung
Magnus uttryckligen genom att åberopa såväl sin egen som de
främsta männens i riket edliga förpliktelse att »hålla och stärka»
lagarna efter all förmåga. Genom Skeningestadgan har Magnus
utökat kretsen av dessa edsöreslagar med lagen om
konungsfriden. Utgångspunkten för denna senare var den i Sverige
liksom i andra germanska länder uppkomna föreställningen, att
konungens närvaro medförde för den plats, där han vistades,
en ökad helgd och frid. I det nu givna stadgandet föreskrevs,
att då konungen infann sig i ett landskap, skulle råda »frid
mellan alla män» och den som bröt häremot drabbas av boskövling
och livstids fredlöshet. Stadgandet kunde sägas kompletteras
genom ett par andra förut omnämnda paragrafer, vilka
stipulerade stränga straff för »lönnliga samband» i riket samt gåvo
ordnings- och straffbestämmelser rörande konungens och herrarnas
hirder. Såsom ett utflöde av »konungsfriden» är väl också att
betrakta Skeningestadgans märkliga föreskrift, att konungen ägde
med stränga straff ingripa emot dem, vilka ofredade personer,
som genom konungens »brev» tagits i hans skydd, liksom mot dem,
vilka motsatte sig konungens dom eller, ehuru tre gånger kallade
genom konungens brev, vägrade att inställa sig hos honom.
Edsöreslagstiftningens principiella karaktär har tidigare berörts.
För att bliva slutgiltigt gällande måste denna lagstiftning
otvivelaktigt recipieras av landskapsrätten och inordnas i de olika
landens lagsamlingar. I landskapslagar och landslag ha också
åtskilliga av hithörande lagar och rättsregler blivit beaktade.
Såsom hälsingelagen betygar, har konung Magnus därjämte
segerrikt fortsatt sin faders kamp mot järnbörden som lagligt
bevismedel. Man vill gärna i detta sammanhang antaga, att
konung Magnus icke stått främmande för den just under hans tid
— naturligtvis också under kyrkligt-kanoniskt inflytande — på-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
