Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Birger Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER MAGNUSSON
förbindelser med de svenska hertigarna synas hava under den
sista tiden blivit avbrutna.
För de närmast följande händelserna äro vi hänvisade till
rimkrönikans framställning. Hertig Valdemar gjorde — tydligen på
hösten 1317 — ett besök hos konungen och drottningen på
Nyköpings slott. Han blev synnerligen hjärtligt mottagen, och
drottningen begagnade tillfället att uttala sin livliga önskan att även
få se hertig Erik någon gång:
»Huro mwn myn annar broder magha?
Han komber aldrigh aff myn hogha.
Then mille hertogh Erik,
thet han wil swa fly mik,
thet gör mik synderligha wee,
at jak skal han swa siällan see.
Gud weyt thet wäll, at iak hauer han kär
som then myn kötlögh broder är.»
Då Valdemar lämnade Nyköping, begav han sig till hertig
Erik, vilken synes hava vistats på Dåvö gård i Västmanland.
Konungen sände under tiden en inbjudning till hertig Erik.
Denne var till en början mycket villrådig, men lät till sist
övertala sig att mottaga inbjudningen. Över Stockholm begåvo sig
hertigarna till Nyköping. De hälsades av konungen och
drottningen med översvallande vänlighet, och den första dagen upptogs
av ståtliga gästabud. På kvällen avlägsnades emellertid under
listiga förevändningar alla hertigarnas tjänare ned i staden, och
konungens drabanter drogo i hast sina rustningar på. Först
tillkallades herr Knut — sannolikt förre drotsen Knut Jonsson —
och gavs honom i uppdrag att leda företaget. Han vägrade
emellertid — och likaså sedermera andra riddare — att låna sig till
den vanhederliga handlingen. Konungen lät dock ej härav hindra
sig i sitt mörka uppsåt. En vild skara störtade in i hertigarnas
kammare, och efter något motstånd från hertig Valdemars sida
fängslades båda bröderna. Konungen lät dem ej länge sväva i
tvivelsmål om sina avsikter;:
»Ther kom konungin gangande nidher,
styrnade öghom hardla vreder:
Mynnes jder nakot aff Hatwna leek?
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
