Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOÖOILKUNGATIDEN
Henrik av Mecklenburg å den andra. Fördraget avsåg dels
ingående av giftermål mellan Henriks son Albrekt och konung
Magnus’ syster Eufemia, dels avtal om ömsesidig hjälp, för den
händelse den danske konungen angrepe någonderas länder. I en,
sannolikt hemlig, tilläggsklausul förpliktade sig Henrik av
Mecklenburg även att med två hundra riddare och väpnare understödja
hertiginnan och Knut Porse vid ett tillämnat erövringsföretag
emot Skåne följande år. Det var vittutseende planer, som
plötsligen kommo till mognad.
Då hertiginnan Ingeborg och Knut Porse närmast inriktade
sina blickar på ett förvärv av Skåne, sammanhängde detta med
speciella förhållanden i ifrågavarande landskap. Förbundet av år
1318 mellan de svenska hertiginnorna och en del danska stormän,
bland dem ärkebiskopen av Lund, hade tydligen medfört ett
närmande mellan olika kretsar i Skåne och i Sverige. Den en gång
knutna förbindelsen hade sedermera under de följande åren
otvivelaktigt ytterligare stärkts. Man tycker sig skönja, hurusom
hertiginnan Ingeborg och Knut Porse drivit ett flitigt intrigspel bland de
skånska stormännen, uppmuntrande dem i deras mot den danska
regeringen oppositionella tendenser och understödjande eventuellt
uppdykande separatistiska strävanden. Situationen i Skåne har
därför säkerligen just vid denna tid tett sig såsom synnerligen
gynnsam för en hastig kupp, åsyftande att rycka Skåne ur
Danmarks händer och förena det med Sverige.
Det djärva projektet rönte dock föga framgång. Redan den
omständigheten, att ärkebiskopen av Lund på hösten 1321 ingick
försoning med konung Kristoffer, bör i Varberg hava ansetts
som dåligt tecken. Men ödesdigrare var, att den svenska
förmyndarregeringens motstånd mot Ingeborgs äventyrspolitik nu
vaknade. Trots vunnet understöd från Mats Kettilmundssons sida
måste hertiginnan Ingeborg under år 1322 se, hurusom svenska
rådet icke blott tog definitivt avstånd från hennes görande och
låtande i rikets styrelse utan även avslöt ett formligt förbund
med konung Kristoffer i Danmark. Knut Porses infall i Skåne
på hösten 1322 fick ej heller något varaktigt resultat. Visserligen
trängde den svenska hären segrande fram långt in i landskapet,
men den måste snart med oförrättat ärende återvända. Året 1323
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
